- Project Runeberg -  Niclas Lafrensen d.y. och förbindelserna mellan svensk och fransk målarkonst på 1700-talet. Konsthistorisk studie /
XIV

(1899) [MARC] Author: Oscar Levertin - Tema: Sveriges allmänna konstförening
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

damer. En bröstbild af Arvid Horn i harnesk med blottadt hufvud (grefve A. Horns
samling, gammal kopia, pä kungliga slottet) är det kanske yppersta profvet på hans
manliga konterfej. Med den uttrycksfulla profileringens medaljstyrka och hårbehandlingens
delikata luftighet är denna bild ett af de mer monumentala svenska porträtt, som finnas
från föregående seklet. Ue unga damer, han målat, tjusa genom en intagande glans af
kvinnlighet, som t. ex. den vackra bröstbilden af Ulrika Juliana Brahe på Vibyholm.
Där den hänger bland en mängd andra fruntimmersporträtt, drager den ovillkorligen blicken
till sig. En allmän benägenhet för mörkare och fattigare färger kännetecknar David v.
Kraffts reaktion mot den Ehrenstrahlska lyxen, och denna reaktion, i hvilkens kargare och
mörkare kulörer med gråaktig och blekblå skuggning darrar som en reflex af det sorgsna
och förstämda uppvaknandet ur det förra seklets storhetsdröm, grep också Desmarées.
Hans ståtligaste arbete från denna period, porträttet af amiralskan Appelbom,
använder denna dunklare färgskala och gifver med storartad karaktäristik den tvungna
resignationens stämning. Påverkadt kanske af någon gammal holländsk duk i läraren
Mij-tens’ kabinett, skiljer sig detta verk med de stränga linjerna, den skarpa teckningen och
den energiska silhouetteringen från barockens hela sväfvande och yppiga väsen. Som denna
i förtid åldrade kvinna står där i sin enkedräkt med den hvita snibbhufvan öfver de hårda
dragens besvikenhet och de blågrå ögonen, som fått oktobers kalla och klara bitterhet,
föreställer hon den typiska soldatänka, som Sverge var vid stora ofredens slut.

1724 lemnade Georg Desmarées för alltid sitt fosterland, och med honom gjorde vårt
svenska måleri en stor förlust. Efter trägen konstutöfning i Niirnberg, där han påverkades
af Kupetzsky, och genomgripande studier i Italien hamnade han är 1730 i Mtinchen och vann
som kunglig bayersk hofmålare stort anseende. Han utförde nu en mängd pompösa och
svas-sande porträtt och katolska altarbilder — från fanatisk protestantism öfvergick han till
katolicismen — och gravyrerna efter Desmarées senare porträtter af J. Jacob Haid, G. E. Kilian,
J. B. Probst och andra visa en mångsidig konstnärsverksamhet. Det är storstilade,
officiösa statbilder som framställningarne af de tyska ädlingarne Johan Thomas Rauner eller
Johan Buirette von Aehlefeld med prunkande barockarrangemang öfver draperier,
mantlar och kolonner, väldiga allongeperuker och magnifika och siratliga åtbörder. Det är
sjelfporträtt, i hvilka mästaren står med fladdrande halsduk, palett och penslar i handen
i ett pelarhvalf, framstäld en smula a la Rigaud— en autobiografisk bröstbild från 1729
fans i Hammerska samlingen — men äfven enklare, mer naturtroget och omedelbart
uppfattade porträtter som den förtroliga af nederländsk intimitet präglade framställningen af den
gamle kopparstickaren Bernard Vogel, graverad af dennes son Johannes Christoph. Vogel.

Verk från Desmarées tyska tid möta blott undantagsvis i Sverge. Eränser man ett
stort och intressant läkarporträtt af en okänd svensk medikus (medicinalstyrelsen), som
torde stamma frän hans finkänsliga och säkra pensel, är det med skäl berömda porträttet af
Arckenholz i Upsala universitet det bästa oss tillgängliga exemplet på hans senare
konst-utöfning. Som man ser af Mavrs stick är det utfördt under ett besök i Cassel, som Desmarées
gjorde 1753. I uppställningen med riksdagstalarens lefvande hållning, i den klara färgen och
den glänsande stoffbehandlingen af den bruna rocken talar redan rococon, och en jemförelse
mellan porträttet af denna parlamentariska intrigör med sitt memorial i handen och den
behjärtadc amiralskans bild lär oss i korthet kontrasten mellan två tidehvarf af svenskt lif. -

Bättre än Mijtens skola höll sig Ehrenstrahls hemma i landet. När den gamle
mästaren 1698 slutade att med sin pensels inventioner söka höja öfverhetens odödeliga
beröm och lyftes upp i evigheten af pussiga änglar med flygande purpurkappor, var
hans atelier ganska tom. Af de förnäma dilettanterna hade hans dotter och Amalia Kö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lolafrens/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free