Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ytterlinjerna af Krafifts biografi finner man i hans meritlista bland de Gahmska
anteckningarna och i den korta sjelfbiografien i Nescherska samlingen. Inkallad till Svcrge 1675,
vann han ryktbarhet som Ulrika Eleonoras lärare i målning. Med understöd af henne reste han
1684 utrikes för att förkofra sig i konsten. Ofver Köpenhamn for han sakteligen genom
Tyskland, rekommenderad från hof till hof och öfverallt hade han »den lyckan att aftaga
de furstliga personerna». 1687 anlände han till Italien. Han studerade först i
Venedig (antagligen under män som Andrea Celesti och Trevisani), sedan i Rom, där
han uppmuntrades af Kristina, till hvilken han rekommenderats af Karl XI. Han
arbetade i den »akademi», som tycks hafva funnits i hennes palats. Han besökte
flera andra italienska städer och dröjde särskildt i det sedan Caraccernas tid så
högberömda Bologna, där den nydanade Clementinska akademien sökte upprätthålla de gamla
traditionerna. Ofver Venedig, där han »med allmän applausu utförde ett publikt arbete»,
reste han 1693 till W ien, där han porträtterade den kejserliga familjen, och till Paris, hvarest
han utan tvifvel besökte Rigauds och Largilliéres atelierer. 1696 återkallades han hem
för att stå redo att upptaga den åldrade Ehrenstrahls svällande mantel. Efter dennes
död 1698 blef han också hofkonterfejare med årlig lön af 600 dal. s:mt, som enligt bref af
den 28 aug. 1699 ökades till 1,000 dal. sant. Flitigt anlitad som porträttör af hofvet
och de förnäma med en taxa af circa 25 å 30 dal. sant för bröstbilder och 50
för knästycken, borde han - så en gros som konterfejmakeriet drefs i lians verkstad
med hjelp af talrika lärlingar — hafva blifvit en rik man. Kungamodern t. ex. har han
enligt Bottigers ur räkenskapsböckerna hemtade uppgifter porträtterat ej mindre än sextio
gånger. 1721 års mantalslängd visar också, att han erlade så pass hög hyra som 600 dal.
k. m:t. Han lefde då i staden mellan broarne efter att förut hafva varit bosatt i
»Her-mannis hus på söder. Olyckliga familjeomständigheter fördystrade hans ålderdom.
Mellan 1713—1721 låg han i en förbittrad process med sin andra hustru Elisabeth Speet,
O
som att döma af rättegångshandlingarne (Riksarkivet) synes hafva varit ett ganska riskabelt
fruntimmer. »Hunsvott » och »penselslickare» voro hennes favoritbenämningar på
hofkon-terfejaren, och hon öfverföll honom icke blott med hugg och slag, men ville förgifta
honom med en trolldryck». Krafift erhöll 1719 adelskap och titel hofintendent. Som
landets främste målare betraktades han till sin död 1724, och vid hans bår strängade Carl
Eldli sin elegiska luta.
En snart utkommande monografi af August Hahr kommer att i detalj behandla KrafTts
konstnärskap, — här är blott plats för ett par korta anmärkningar om hans stil och
riktning. Så lärjunge af Ehrenstrahl som Krafift var, betecknar hans konst från tiden
efter den italienska resan dock en medveten motsats mot mästarens lynne. Tjusad
af senitalienskt måleri och särskildt af den dunkla brand och det hälft
ogenomträngliga djup, som Guercinos lärjungar älskade, tillegnade han sig ett helt annat
koloristiskt ideal än Ehrenstrahl, lika inbundet som dennes var öppet och oraffineradt, med
brunaktig eller svart helton och ett färgspel af djupblått, blekblått, gult och hvitt.
I uppställning och uppfattning blef han enkel och omedelbar af en flärdlöshetens kraft,
som föraktade bråkiga emblemer och brokig stass. Af de tallösa svenska kungliga
porträtt, som han utfört, från och med Karl X Gustaf och Hedvig Eleonora till och med
Karl XII och Ulrika Eleonora d. y. — äro några (t. ex. Karl X Gustafs i romersk dräkt
på Gripsholm) rena kopior efter Ehrenstrahl, medan andra i den måttfulla och förnäma
värdighet, med hvilken figurerna äro insatta på dukarne, den kärleksfulla individualiseringen,
alla färgers distinktion med blandningen af djupa, dunkla och kyliga toner tala om en ny tid
och Krafifts eget konstnärstemperament. Sådan är hans porträttbild af Ulrika Eleonora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
