- Project Runeberg -  Niclas Lafrensen d.y. och förbindelserna mellan svensk och fransk målarkonst på 1700-talet. Konsthistorisk studie /
XVIII

(1899) [MARC] Author: Oscar Levertin - Tema: Sveriges allmänna konstförening
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med 1,000 d. s:mt i lön. Den 9 januari 1745 benådades lian med hofintendents karakter .
ITan sökte tillegna sig senitaliens behagsjuka och drömmande sensibilitet, som i
religiösa ämnen låter stämningen lösas upp i gudlig liektik och i mythologiskt
novellmåleri drifver en slapp lek med yppiga draperier kring en nakenhet, som af
antikens skönhetsglans blott har kvar en smula alexandrinsk elegans. Men Schröders färg
är för matt och svag, hans teckning för tung att kunna gifva den stämning af ett ännu
i afdomnandet skönt land, som denna konst meddelar. Af de många religiösa målningar
han utfört, är den bästa, altartaflan i Drottningholms kyrka, — som det påvisats af
Loo-ström — en slafvisk studie efter Dolce, och rent af humoristiska äro de
uppbyggelse-målningar med protestantiskt tillnyktrad jesuitsentimentalitet, som förvaras i Mariefreds
kyrka. Schröders mythologiska bilder äro knappast roligare. Det brister hvarje spär
af stämning eller öfvertygelse i dessa mödosamt berättade barockanekdoter med den tunga
färgen och den intresselösa formen, som t. ex. Apollo och Kampaspe (fru Eichhorn)
frän 1702, sålunda före hans utresa, eller de senare allegorierna å Drottningholm.
Ej heller för det officiösa och imponerande porträttet räckte Schröders glanslösa kulör
till. De bilder af Fredrik I och Ulrika Eleonora, som han efterlemnat, eller hans
rådsherrar i stora peruker och talarer hafva hvarken den Ehrenstrahlska skolans
eloquen-tia corporis eller öfvertygande och lysande stoftmålning, och Kraftts djupa färg blir hos
Schröder flack och grumlig. Högst i denna riktning stå ett par stora knästycken af
Arvid Horn och dennes tredje hustru Margaretha Gyllenstjerna (grefve A. Horn). Det
oaktadt var målaren ytterst anlitad. Hans bouppteckning visar, att hans atelier var en
fullkomlig porträttfabrik. — Kung Fredrik och hans drottning funnos där pä förlag i »le
bensstorlek, knäduk eller bröstduk, hvilket man önskade», och en lång rad bilder af riksråd
och förnäma damer vittna om en popularitet, som höll ut trots målarens allt tilltagande
klenhet i yrket. Bäst är dock en rad privatporträtt som den gamle assessor Keders å
Gripsholm replik i Rehbinderska samlingen med det knotiga, uttrycksfulla ansiktet,
om också de smutsiga skuggorna här såsom alltid tyckas stamma från en illa rengjord
palett. Ypperst af hans verk äro utan fråga hans kvinnoframställningar, vare sig de ståta
med gudinnenamn och representera elementen, såsom de fyra allegorierna i Nat. Museum,
hvilka stå fransk konst från öfvergången till rococon nära, eller äro rena porträtt.
Sådana möta här och hvar i samlingarna: damer med nakna halsar och bröst i djupt utskurna
hvita sidenlif, sirade med palmetter och blomguirlander. Synnerligen typiska äro flera
dylika bilder i Vibyholmssamlingen, exempelvis af Magdalena v. Dreijern (1737) och Sigrid
Bonde (1738). Djupt dekolletterade blicka dessa damer med stora, öppna ögon trånsjukt
ut i verlden. Målade med en len, smeksam pensel, i en gulaktig, lagunsjuk ansiktston,
genom hvilken skuggorna bryta fram såsom streck af tusch, där de följa näsans linjer och gifva
en dunkel folie åt de röda, sinliga läpparne, hafva de mer än allt annat af Schröder ett stänk
af den senitalienska stil, hvilken han eftersträfvade. Ett drag af rococo tycker man sig
skönja i de taflor Schröder gjorde öfver turkiska ambassader i Sverige, och hvilka
bringa i minnet tidens allmänna smak att svssla med turbanens och mameluckernas land.
Smärre sådana turkbilder hittar man ofta i samlingarna (det fans t. ex. sadana hos Eichhorn),
men hvar äro de enorma målningar i denna väg Schröder utfört? En räkning i
Riksarkivet, bifogad en ansökan af hans enka till Kongl. Majestät, visar, att han målat
Mustapha Aga, envoyé vid Kgl. svänska Håfvet 1724 med 3:ne Personer af thess Suite i
lebens storlek (4 alnar högt, 3 alnar och V2 qvarter bredt) och Sahid Mehemed Effendi
envoyé vid Svenska Håfvet 1733 och thess suite af 13 Personer i lebens storlek (4 alnar V2
q:ter högt, 5 alnar och 1 V2 cpter bredt) . Mot dessa kolossalbilder äro de motsvarande skil-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lolafrens/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free