Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dringarne af de resande hundturkarnc i Gripsholms ståthållarerum rena minatyrer (50 x 43
centimeter). Schröders bouppteckning röjer en otrolig mångsidighet. Vid sin död hade
konstnären i sin atelier utom alla skisser en mängd mythologiska bilder och altartaflor,
26 landskap och 21 venetianska vyer.
Schröder blef rik på sin konst och fick också höga priser. En replik af hans
nattvard betalades med 1800 daler kopparmynt. Han bodde 1730 i det Douglasska
huset på Blasieholmen och hyrde dår en våning på sju rum för en årlig hyra af 900
dal. kant (mantalslångden), och af bouppteckningen se vi, att han var husegare. Denna
handling för oss in i ett typiskt, burget borgarhem från tidpunkten strax före
roco-cons inbrott. Allt är förmöget och gammaldags. Biblioteket erbjuder blott tysk och
engelsk literatur med afgjord kristlig anstrykning. Döttrarna hade juveler och luta, men
2 spinnrockar, 2 linhäcklor, 2 blånkammar, 1 par ullkardor, 4 stycken nystfötter och
2 bandstolar vittna om, att husfliten icke glömdes. Schröder dog 1750 och hade då på
slutet varit »mycket vahnför, ehuruväl han ock i sina bästa dagar icke gjorde något
extraordinärt», heter det kort och godt i Berchs tjugu år senare skrifna uppsats om Konsten
i Sverige (Allmän. Tidn. 1770), ett bevis pä, hur hastigt hans stjärna slocknade.
Anspråkslösare än Schröder var den föga kände Johan Starbus (1679—1724).
Star-bus var född i Amsterdam men kom 1687 med sin far, en skicklig pistolsmed, till Sverige.
Hvem som var hans förste mästare är ej bekant. Troligen begynte han sina lärospån hos
Mijtens, men kom sedan till David v. Krafft. 1702 reste han utrikes, men 1706 torde
o
han hafva varit hemma. Åtminstone nämner honom Goelgel i sin »Beskrifning öfver Sve- •
rige 1707 ein trefflicher Contrefeitmahler och berättar, att han rest i Tyskland, Frankrike
och Italien. |aen Starbus tecknade han sig sjelf både i signaturer (Vibyholm), i
underskrifter ä kvitton och i 1721 års mantalslängd, då han bodde i staden inom broarna och
betalade omkring hälften så mycket som Krafft i hyra, något som angifver hans position. Han
hade förbindelser med hofvet. 1713 reste han för riksenkedrottningens räkning till
Christian-stad med 100 dal. s:mts reseanslag för att afrnåla drottningen i Polen, Stanislaus Leczinskis
maka. Han utförde också porträtt af hennes mor och döttrar, fyra dukar betalade med 240
rdr. (nu å Gripsholm och Drottningholm). Starbus kallas i dessa handlingar hennes »Kgl.
Mayestäts Gonterfeyare . 1717 sökte han enligt ansökan i riksarkivet att blifva hofminiatör
efter Brenner, men fick ej platsen, som sedan tillföll Richter. Men han blef Ulrika Eleonoras
d. y:s målare och har ofta afbildat henne (kopia Drottningholm, Hammerska samlingen). Det
är stora ceremoniporträtt med rik bakgrund af kolonnarkitektur, tronhimmel med lambrequiner
och draperier. I Vibyholms samling förekomma porträtt af Carl Bonde och Ulrika
Bonde, båda bleka och glatta. Fylligare intryck göra några andra bilder, höftstycken
af män i bruna, sammetsskimrande dräkter med en ljus glans öfver färgen, en smula i Kraffts
stil, men i en mer borgerlig och glad tonart (Porträtt af Joh. Ribe i Medicinalstyrelsen,
1720, grosshandlaren Johan Piper i Rehbinderska samlingen, porträtt af en okänd n:o
230 i Vibyholms samling). Starbus afled 1724 — i fattiga omständigheter, eftersom
hans enka sedermera lifnärde sig som barnmorska.
Af långt högre rang än Starbus, kraftigare personlighet och starkare
koloristtemperament var Johan David Swartz (1678—1740). Ingen af Kraffts elever står läraren så
nära. Swartz har dennes tunga, allvarliga färg med dess dunkla, ofta starka brand, samma
stela hållning, som prägla den gamle hofkonterfejarens verk. Men han har därjämte
en svensk böjelse för kostbar färgprakt. Han är en större älskare af rika stoffer,
galoner och guld än någon af tidens porträttörer. Ett intyg af Kraffts hand lär oss, att Swartz
1701 for utrikes för att vidare fullkomna sig i sin vetenskap . Skulle man vilja gissa pä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
