Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läraren, torde man böra tänka på Largilliére. Efter hemkomsten kring 1708 utförde han en
mängd porträtt, igenkänliga på den djupa färgen i förening med smaken för skimrande
guldfransar och stickerier mot mörk botten. Med ansikten, som verka smala inom de
yfviga perukerna, nikotinbruna i hyn, raka i sin karolingiska styrka stå hans
krigsmän framför oss, och äfven deras damer hafva öfver sig en styf värdighet.
Mer än någon annan af sina samtida för han det storsvenska lynnet från 1600-talct
in i partitidehvarfvet, och så lysande bilder som hans Arvid Horns-framställningar finnas
icke från 1700-talets förra hälft. Ypperst af dessa är kanske ett ståtligt knästycke af Arvid
Horn som chef för lifdrabanterna, stående i ett fältläger. Den vackra uniformens
guldbrokad skiner och lyser. Hufvudet har något af Largilliéres breda pomp med peruk
i stor in folio. Vaktbrickan med Karl XII:s namnchiffer kring halsen lär oss, att
bilden är målad före 1718 (grefve A. Horn). Praktfulla äro också ett par stora
knästycken af Arvid Horn och dennes tredje hustru Margaretha Gyllenstjerna, också i
den Hornska samlingen. Det är den styrande premierministern, Sveriges okrönte
her-skare, som Swartz här framstält i riksrådsdräktens purpur och hermelin med rådshatten
på bordet. Rockens gyllene brokad lyser mot det myckna djupröda. Ställningen på
den sittande figuren är som alltid hos Swartz kapprak och stel, men hållningen
imponerar och hela bilden gifver intryck af det parlamentariska adels- och embetsväldct
från frihetstidens början. Hans maka är också framstäld med ceremonimässig ståt,
sittande vid ett bord, på hvilket står en porträttmedaljong af hennes dotter.
Riksrådin-nan är klädd i en tung, pelsbrämad dräkt med en praktfull brosch i bröstet.
Hufvudet är litet, smalt, likblekt med en gråsvart skuggning, och hela hennes gestalt
har det kärfva och ograciösa, som utmärker Swartz kvinnobilder (t. ex. det stora
porträttet af en dam med ett barn i Rehbinders samling). Båda dessa knästycken äro
utförda 1726. Det yppersta profvet pä Swartz mindre porträtt är den förträffliga
bröstbilden af Magnus Stenbock (1712), som i sin djupa färg och stolta hållning är
karaktäristisk för mästaren (retrosp. utställningen 98), medan en enkel borgerlig tafla,
konterfejet af räntmästaren Berge Rommel (1725) i Ups. Universitet, i sin flärdlöshet med
den gammaldags svenska typen i den bruna dräkten är slätare utförd med fattigare
kulör, men visar den tendens mot ett nationclt och af barockstilens konventioner
oberoende porträttmåleri, som Pasch d. ä. och Arenius sedermera representera. Otympliga
utan all barnlifvets lust och omedelbarhet äro de småttingar af Swartz hand, som man
ibland ser i samlingarna (hos Rehbinder finnes t. en liten Wachtmeister, målad 1719).
Swartz blomstringstid inföll ungefär mellan 1708- 1730 och ovisst är, hvilket år han
dog. Man har antagit kring 1740. Han har också målat bibliska ämnen och altartaflor
(Svinestads kyrka i Östergötland), men det är som framstående porträttör med afgjord
och glansfull koloristisk begåfning, som han väl förtjänar minnas.
Mera kända till utveckling och konstnärsskap äro Lorenz Pasch cl. ä. och Olof
Arenius och med dem växte en ny generation fram. Lorenz Pasch d. ä. (1703—1766)
var son till en målarmästare från Liibeck, Danckwardt Pasch, hvilken 1721 hade
målar-verkstad i egen gärd uti kvarteret Torsken i Jacobs församling, och hela släkten visar
den logiska utveckling från handtverk till konst, som kännetecknar många stora
konst-närsfamiljer. Annu i början af 1721 var Pasch — som vi sett — kvar i Kraftts atelier,
men samma år begaf han sig till London, där han studerade hos Dahl och Hysing.
Enligt sonens korta biografiska skizz blef han där rätt mycket occuperad för Portraiter uti
Van Dalens (M. Dahl) manér . 1728 hemkom han. Otvifvelaktigt är, att Lorenz Pasch
vid denna tid, det första decenniet efter sin återkomst, var porträttören på modet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
