Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stephan Ekerot (1740), sedermera verksam i Östergötland, P. Dahlman (1755) — ett
barnporträtt af denne nästan okände målare i Rehbinders samling. Först på 1750-talet
aftog Scheffels ryktbarhet. Förgäfves sökte han i olja imitera tidens segrare Lundberg,
såsom i porträttet af Katarina Westerberg (hos fru Eichhorn), där dräktbehandlingen
tydligen vill efterlikna pastellens elegans eller i kopian efter Lundberg af arkiater Bäcks
porträtt (Medicinalstyrelsen). Annu det ståtliga porträttet af Fredrik Krey från 1760
med den eleganta teckningen af figuren visar Scheffels alla goda sidor, men pä 1760-talet
börjar lusten försvinna från hans verk. Han blir torrare, tråkigare, och den glada tonen
går öfver i grå trötthet. Det gäller t. ex. de stora knästyckena från 1763 af Gustaf Bonde
och dennes maka Viveka Trolle på Vibyholm.
Efter sin hustrus död afflyttade Scheffel till sin svärson i Vesterås. Han hade
dessförinnan är 1767 inlemnat en ansökan till Kongl. Maj.t, som bättre än allt annat
tecknar den gamle konterfejaren. Sedan han i fulla 40 år heter det där — betient
alla Familier med deras Portraits aftagande til fullkomligt nöije», och som alla hans
förfäder både af faders och moders linjen tjenat H. M:ts glorvyrdigste föregångare,
och som ingen är i hela hans slägt, som icke har den nåden att possidera hederstitlar»,
anhåller Scheffel om directeurs namn och heder lika med assessorernas . . . Ansökan
beviljades. Målaren slapp blifva sämre än sin broder, apotekaren i Wismar, och lefde som
direktör i Vesterås ända till 1781, då en grafpoet med skäl kvad öfver hans namn:
»Hans bortgång såleds blir pä tvefaldt sätt beklagad
Förlust af ädel konst, af mcnskovän bedagad .
Med Scheffel är 1700-talets äldre svenska artistgeneration slut. 1 lan är den siste,
som ännu har kvar något af barockens stilistiska kännetecken, en återstod af dess
uppfattningssätt. Som hörande till den gamla skolan böra till sist nämnas några föga kända
och föga framstående porträttörer, hvilka tillfredsstälde blygsammare, borgerlig efterfrågan
på familjebilder. Sådana voro t. ex. Johan Stålbom (1712 1777), ursprungligen lärjunge
hos dekorationsmålaren Johan Pasch (1729 års mantalslängd), därpå hos dennes broder
L. Pasch, sedermera påverkad af Scheffel. Han arbetade särskildt i Östergötland. Gillberg
har graverat ett porträtt efter Stålbom af lektor M. Lidén i Linköping, den ryktbare
sjuklingens fader. Detta Stålbomska porträtt i Linköpings bibliotek är liksom flera
bilder af honom därstädes sa restaureradt eller rättare sagdt så insmordt med olja och
fernissa, att man ej vidare kan fä en ide om dess karaktär. Hit hör också Jean David
Kock (florerade 1720 45), af hvilkens släta och tarfliga kopior prof finnas på
Grips-holm, och hvilken fortsätter den Ehrcnstrahlska traditionen samt Paschs’ släkting
tapetmålaren D. v. Cöln, också klen porträttist på lediga stunder. Rent obekanta konterfejare,
hvilkas verk aldrig namngifvits, förete mantalslängderna frän denna tid i ej ringa tal
-sådana äro t. ex. Magnus Hjolman, nämnd redan 1721, och verksam ännu 1750, som
synes af ett kvitto af C. S. Staudenhielm (K. B. H. S.), Johan Geist, Hindrich Christian
Huk, bataljmålaren Isak Krus m. fl. En resande utländsk konterfejare var väl den D. K.
Ouinchard, af hvilken man frän 1730-talet finner ej oäfna porträtt (t. ex. Anton de Geer
i baron de K. Geers samling).
Hvad miniatyrmåleriets konstnärliga lekverk angår, kom det något ur modet under
frihetstidens äldre hälft såväl pa grund af fattigdomen under stora ofreden, då
guldsmedsyrkets tillverkningar också aftogo, och man ej längre ville bekosta den dyrbara montering
af ädla metaller och pärlor, som gaf dessa konstverk sin rätta inramning. Tendensen var ej
heller under mössornas första välde med dess anda af hushållsam och äkta svenskhet myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
