Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvitton af lians hand (K. B. H. S.) vittna, att han var en inflyttad tysk, och vill man
göra en liten konsthistorisk lustighet, kan man supponera honom i släkt med den
berömde Hamburgska marinmålaren Johan Georg Stuhr (1640 1721).
Niclas Lafrensens fru var vid giftermålet 32 är gammal, och det porträtt, som han
ungefär vid denna tid torde hafva målat af henne (i Hammerska samlingen), visar en
uppsträckt borgarmamsell med svaga anspråk pä distinktion. Hon är klädd i hvitt siden
med en bouquet däraour i bröstet och några små blommor i det pudrade bäret.
Fästmannen eller äkta mannen har ej drifvit galanteriet därhän, att smickra henne med något
synnerligt uttryck. Det fattas leende både i ögonen och kring munnen, men kanske
det högtidliga i att blifva målad i sin finaste kläclning jagat frän det bleka och trumpna
ansiktet med de stora dragen hvarje spär af opassande liflighet.
Vid giftermålet flyttade konterfejaren upp frän staden till sin svärfaders hus i
Maria på S:t Paulsgatan. Bocken var kvarterets ominösa namn. I denna trakt, skulle
den hederlige konterfej arens borgerliga och beskedliga curriculum vitæ sluta. Här föddes
hans fyra barn mellan 1737 1744 af hvilka den berömde sonen var den äldste.
Här nådde han småningom på 1740-talet en blygsam konstnärlig ryktbarhet, som
dock-var sä stor, att en dag en af Europas främste konstkännare, grefve Tessin, sände hit sin
löpare för att bedja herr konterfejaren besöka hans Excellens i hans nyligen af
Lafrensens embetsbroder dekorationsmålaren Johan Pasch deliciöst ommålade palats. Det gälde
ingenting mindre än ett arbete, som skulle blifva julgåfva åt kronprinsessan. Efter den
stunden stannade nog mer än en adlig kaross utanför hans dörr, och på 1750-talet torde
han hafva haft en hel liten miniatyrmålarverkstad, hvilkens underbarn var den unge sonen.
Finge man sätta tro till en gouache af Lafrensen (Settervalls samling), som ansetts
afbilda honom och hans fru, skulle han hafva lefvat i en viss lyx. På den lilla målningen
ser man ett högt rum i rococo med en kolonn, omhvärfd af ett blått draperi i midten.
Elden sprakar i den öppna cheminéen. Konstnären och hans maka sitta vid sitt thébord,
han i skär sidenrock med pelsbräm, läsande ett bref, hon i blått siden med ett pärlsnöre
kring halsen, just i färd att taga en pris snus. En lapphund står bredvid och tuggar
socker, viftande på svansen. Föreställer denna gouache verkligen Lafrensen och hans
maka, har han säkerligen idealiserat sitt hem och sina förhållanden en smula ä la
»premier peintre du roi» med kolonn och draperi, medan den anspråkslösa théservisen med
sina koppar af terra sigillata väl kunde höra till det tarfliga husgeråd, som
bouppteckningen specificerar. Sidennattrocken med sitt pelsbräm har däremot ingen motsvarighet
i Lafrensens garderob, där den högsta elegansen var en ny brun klädedräkt, medan
hvardagsplagget, då konterfejaren satt vid sitt målarbord, torde hafva varit en enkel
nattrock af kattun . Men ingenting finnes i taflan, som antyder, att den öfver hufvud taget
föreställer en målare.
Studerar man namnen pä faddrarne för den gamle miniatyristens barn, äro de alla
rent borgerliga. Den ende artist, som där förekommer, är Precht junior, Johan eller
Gustaf Precht, bada bildhuggare och söner till den store konstsnidaren Burchardt Precht,
skaparen af Uppsala domkyrkas predikstol, från hvilkens verkstad så många svassande
inramningar och så många praktfulla bordsfötter i de kungliga slotten utgått. Ett lugnt
och gammaldags borgerligt lif har säkerligen också Niklas Lafrensen d. ä. fört i sitt
torftiga hem, där endast en spegel och ett par taflor kunna räknas höra till det, som var
öfver det oundgängliga.
Fru Magdalena Lafrensen dog 1752 och jordfästes i Maria kyrkogård d. 12 mars
(Maria Begrafningsbok), och blott fyra år därefter i samma mars månad, d. 16 afled Nic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
