Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förträfflig organisation, som lefvat in i vära dagar. Lägger man därtill den af den
berömde arkitekten J. F. Blondel 1740 grundade arkitekturskolan, kallad VEcole des arts.
likaledes allmänt öppen och kostnadsfri för obemedlade, samt det gamla målarskråets
skola LAcadémie de Saint-Luc, som först stängdes 1777, en härd för alla missnöjda,
mecenater och artister, äro Paris’ konstanstalter under 1700-talet nämda.
Den intresserade allmänheten fick dä som nu en inblick i artistlifvet genom
utställ-ningarne. En sädan hade sedan gammalt — akademiens första exposition var 1667
ägt rum i Louvren, och efter utställningslokalen, den berömda Salon Carré, fätt
namn salongen . Utställningen öppnades 25 Augusti, le jour de Saint-Louis, och
varade en månad. Länge voro alla akademister och agréerade i akademien sjelfskrifna
utställare, men från och med 1748 fungerade jury. intresset för dessa utställningar blef
under 1700-talet utomordentligt stort. Den fina verlden trängdes i den med ett lågt
galleri försedda salen. Konstälskande ädlingar, estetiserande abbéer och damer i siden-
kjolar vimlade bland artisterna, som man ser det på Gabriel de Saint Augustins kända
etsning af 1753 års salong. Ofver dessa utställningar regnade årligen en gräshoppsvärm
med pamfletter och kritiska ströskrifter, vanligen mer gaddiga och illvilliga än egentligen
upplysande, ofta uttryck för kotteri intriger, men bland »saloniererna funnos också män
af fint konstsinne, och till fulländning lyftes genren af Diderot. Dessa »salonger
samlade blomman af fransk konstalstring, och bred som akademiens basis var, syntes
där äfven så litet akademiska begåfningar som t. ex. Fragonard eller Baudouin.
Endast ett fåtal artister sände arbeten till de utställningar, mälarembetets akademi,
L’Aca-démie de Saint-Luc, då och då ordnade det var sju stycken inalles mellan 1751
1 774, först i Arsenalen och sedermera annorstädes i Paris. Bland det gamla gillets trogna
voro dock män som Eisen pére et fils, Gabriel de S:t Aubin, mademoiselle Vigé (sedermera
madame Le Brun) och bland utländingarna i Paris, Chocoladflickans bekanta målare,
Lio-tard. Den revolutionära, gröna ungdomen slutligen hade på Place Daphine i fria luften,
när väderleken tillstadde det, eller inom de med tyg klädda trägångarne, genom hvilka
processionen på la Féte de Dieu vandrade, en uppvisning, som brukade vara samtidig
med denna helg. Rent privat ordnade konstutställningar försöktes flera gånger, t. ex.
i den stora förlustelselokalen Colisée, men förföljdes af akademien och lyktade
gemen-ligen med portförbud. En äfventyrlig, men ifrig konstvän, Pahin de La Blancherie,
höll längst ut i kampen och lyckades mellan åren 1779- 1787 verkligen upprätthålla
en konkurrenssalong, där sjelfve Greuze exponerade, sedan han stött sig med akade-
mien. —• Dessa utställningar läto den resande artisten följa den franska smakens
vex-lingar och den samtida konstens arbete. Svårare hade han att lära känna de gamla
mästarne, så paradoxalt det kan låta. Akademiens undervisningsmaterial af
afgjutnin-gar och taflor var obetydligt. Hvad le cabinet du Roy angår — Louvresamlingens
kärna, först grundad af Frans 1 i den franska renässansens stora stamslott Fontaine-
bleau, ökad af hans ättlingar och sedermera genom inköp från Jabachs och Mazarins
samlingar — hade dess skatter visserligen i början på århundradet ordnats i sju rum
af Louvren. Det första inventariet gjordes 1709 10. Men Ludvig XV tog hela
samlingen till Versailles för att dekorera med, och först 1750 återfördes en del af
taf-lorna till Paris, till Luxembourg, där redan Rubens’ Marie Medici-följd hängde. Där
ordnades dä ett litet museum, tillgängligt till 1775, då dukarne pä nytt anträdde hofresan till
Versailles. Som bekant var det först under revolutionen, som Louvren definitivt ordnades
till ett vetenskapens och konstens palats. Långa tider var det sålunda beroende på en lycklig
slump eller en personlig gunst, om en artist i Paris kunde ryckas med af den stora renäs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
