Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärnfulla äppeltyska gamla prinsessa till sin halfsyster Louise, Raugrefin i Pfaltz:
»Boite kene ich gar vvoll, håbe ihm vor etlichen tagen dess czaar contrefait in email
abgekaufft, so perfect gleich ist. Er hatt mir auch 2 schönne stiicker gewiesen, so er
gemacht, eine Andromede undt ich weiss nicht mehr, wass dass zweytte stiick war. Er
hatt mir nicht gesagt, das es vor mein sohn were. Ich erinere mich nicht, das er
mir jemahlen ein schreiben von Eiich gebracht hatt.» De sista orden, som hon
upprepar i ett senare bref, tyder på, att Boit under sin tyska färd från Pfaltz vetat
förskaffa sig rekommendationer till regenten. Hur som helst stod han kring 1717
i hög gunst hos Philippe d’Orléans. Denna typ för en allt åtrående och vid allt
blaserad dilettant hade en outtröttlig sensualists kärlek till konst. Han förde sjelf
penseln, och det roade honom att, ännu het efter bullrande nätter, måla halfkyska
idyller om Daphnis och Chloe. Hans smak för kemiska experiment gjorde, att Boits
emaljkonst förekom honom dubbelt intressant, och snart har den resande artisten både
pension och fritt logis. Regenten skaffade honom 1717 in i akademien, utan att hans
»galli-kanska religion, som han antagit i England, blef något hinder. Den sjette februari
tog Boit säte, sedan prinsen skänkt akademien som prof på hans konst en kopia i emalj
efter Blanchards »Barmhertighet», qui ä paru tres singulier et qui a été tres applaydy».
Akademiens protokoll låta oss sedermera följa hans göranden och låtanden. 1718
öfver-lemnade han vid konungens lever ett porträtt af Ludvig XV. Hela 17190011 åtminstone
förra hälften af 1720 vistades Boit i Dresden, antagligen ditkallad af August den starke,
men äfven under åren 1721 —1727 lefde han tidtals utom Frankrikes gränser. Men
Paris blef dock hans egentliga hemort. Där besökte honom czar Peter, af hvilken
Boit utförde ett emaljporträtt, ryktbart för sin likhet öch sedermera af konstnären
repro-duceradt i ett dussintal exemplar, och han målade äfven czarens gemål efter Nattiers
original.
I Paris fann honom också Rosalba som en personnage med inflytande — åtminstone
umgicks den kloka venetianskan icke med andra än sådana, som ägde ställning och makt.
Boit dog natten mellan 5 och 6 februari 1727, som man ser af protokollet, som fördes
när sigillen för bouppteckningen sattes pä hans kvarlåtenskap, hvaribland framför allt
märktes emaljer och miniatyrer af honom sjelf. Han bodde då nära Luxembourg, Rue
de Petit Bourbon, och cfterlemnade tre minderåriga barn och sin tredje hustru, Anne
Marguerite Williart. Begrafningen skedde d. 7 febr. 1727.
Louvren äger fyra arbeten af hans hand, den redan nämda kopian efter Blanchards
tråkiga »Barmhertighet (originalet 1 Louvren) och ett porträtt af hans gynnare, Philippe
d’Orléans, skänkt af Boit till målarakademien 6/s 1718, kanske originalverk med sin
tunga himmel. Det är vidare Ludvig XIV efter Rigaud och en okänd figur, i
harnesk. Dessa fyra, jemte tre porträtt i South Kensington (Joneska samlingen), är
hvad jag sett af Boits hand. Ingen af dessa emaljer gifver intryck af någon
konstnär med en originel uppfattning eller teknik, såsom i senare tid Zincke eller
Wey-ler, hvilka drifvit skickligheten därhän, att de gifva verkliga karaktäriserande skapelser
i den vanskligaste af procedurer. Men ingen af Boits emaljer besitter heller den
omedelbart tjusande, koloristiska glans och det nippaktiga behag, som utmärka Petitots små
kopior. Boits färg är emellertid varm, ogrumlad, och utan falska valörer, komna vid
svafvelbehandlingen eller bränningen. Tänker man på våra egna emaljörer, står Boit
himmelshögt öfver sådana klåpare som Utterhjelm eller Henrichsen. Elev till Boit under
hans Parisvistelse var Martin Meijtens d. y. och måhända också den föga kände
Jean-Adam Matthieu (Matts? Mattsson?), född i Stralsund och död i Paris 1753, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
