- Project Runeberg -  Niclas Lafrensen d.y. och förbindelserna mellan svensk och fransk målarkonst på 1700-talet. Konsthistorisk studie /
25

(1899) [MARC] Author: Oscar Levertin - Tema: Sveriges allmänna konstförening
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade logis i Louvren och titel peintre orfévre du Roi en email», för att blott nämna
artister af specifikt intresse för Sverige.

Lika berömd som Boit, inom en närstående genre var Carl Gustaf Klingstedt, hvilken
hade samma slags äfventyrsblod och nomadlynne som Boit, men var en figur af lägre
art och med afgjord dragning mot det gemena. Han var född i Riga 1657 (?) och
tje-nade som soldat först i svensk, sedan i fransk tjenst. 1711 vistas han i Paris, utöfvande
miniatyrmålarens konst och kallar sig, oafsedt med hvilken rätt, »dessinateur du duc
de Baviére». Han bodde i »une chambre garnie» rue S:t Anne, och hans hemförhållanden
voro föga uppbyggliga. Han processade mot sin hustru, som han anklagade för »superi
och stöld». En viss Darras, som var bygel frän Chatelet, inkom i sammanhang därmed
med en anklagelse, att Klingstedt okvädat och slagit honom, då han ville försona
den hetlefrade artisten med sin maka. Det senare aktstycket erinrar lifligt om början till
Lc Médecin malgrc lui. och exekutionsbetjenten spelar samma otacksamma roll som den
välvilliga grannen, som vill hindra Sganarelle att bastonera sin äkta hälft, men vid sin
inblandning finner de äkta makarne plötsligt eniga i fråga om hustuktens välsignelse.
Dylika dokument är det enda som hittats rörande vår artist, och i hop med hans konst talande
nog. På 1720-talet är han emellertid redan berömd. Den tyske diplomaten Nemeitz nämner
honom »en stor konstnär i miniatur» och prisar hans dyrt betalade målningar som
oförlikneliga. När han skildrar en tysk Jean de P’rance, bär denne »en dosa med en oanständig
målning af Klingstedt i fickan . Förfranskadt till Clinchetet gick namnet in i tidens galanta
literatur och lätta poesi under den sjelfsvåldiga erotikens signatur, och någon förryckt
abbc döpte, inför en vågad herdescen på en dosa af agat å någon Ninons toalettbord, den
cyniske miniatyristen till — tobaksdosornas Rafael. Oaktadt all denna berömmelse, hugfäst
af sjelfva Voltaire, dog Klingstedt i fattigdom 1734. — Tobaksdosorna hade under
regent-skapet blifvit en vurm, lyxartikeln på modet. De sirades med inkrusteringar af silfver och
guld, med miniatyrporträtt, hvilkas rosiga flickhufvuden lyste mellan infattningens juveler som
genom kristalliserade tårar, eller pryddes med små galanta scener, såpbubblebilder, skimrande
i kapp med perlemorlocken. De hörde till kavaljerernas elegans och bredde en
stämning af budoar öfverallt i rummen, där de stodo bland möblerna och mellan cheminéens
pot-pourrikrukor. De franska dosorna voro af ädel metall och ornamenterade efter Berainernas
graciösa mönster (Claude Berain, en af de sista i denna konstnärsdynasti, hade utgifvit
modeller för dosor), de af opal, jaspis och andra stenarter stammade ofta frän Dresden. Louvren
bevarar ännu, tack vare den Lenoirska donationen, flera prof på Klingstedts konst. Där
finnas fyra miniatyrer af. hans hand. En på en dosa af »Vernis-Martin» gifver en graciös
och nätt skildring af de italienska komedianterna, så älskade tack vare Marivaux och Watteau.
De stå här i en skrattande grupp skockade kring en täck Isabelle med små röda blommor i
håret. En annan föreställer en ung flicka med sitt nothäfte sjungande i ett parklandskap, också
ett vulgariseradt Watteaumotiv. De två återstående äro mythologiska: »Diana och Acteon»
och »Europas bortförande». Klingstedt har sitt eget uttryckssätt som miniatyrist — en sorts
grisaille. Kläder och accessoarer äro målade i tusch och blott karnationerna äro höjda
med lätt rosaton. I denna bleka färgskala med sin skära rodnad ligger en trånadsfull
retelse, som väl passar ämnenas art och de små gestalternas smeksamma gruppering.
Arlaud använde för öfrigt samma teknik och hade den oförsyntheten att i dylika
gris-ailler sprida kopior af Michelangelos Leda —- Zeus i rococominiatyr. Mariette uppgifver,
att gravören B. Picart tecknat för Klingstedt. Visst är, att Picart graverat tvänne små
blad efter honom: Venus’ födelse och Galatheas triumf. De verka i den klara och
spirituella gravyren förtjusande och gifva en stor tanke om Klingstedts kompositionsförmåga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lolafrens/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free