- Project Runeberg -  Niclas Lafrensen d.y. och förbindelserna mellan svensk och fransk målarkonst på 1700-talet. Konsthistorisk studie /
34

(1899) [MARC] Author: Oscar Levertin - Tema: Sveriges allmänna konstförening
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

at’ de tongifvande i dennes lilla lustiga hof i Lunéville? Hvar finnas portratten af Marie
Leczinska och hennes mor? Af Dauphin, som han målade före hemresan, och mesdames
de France? Versailles-museets nitiska chef Mr P. de Nolhac skall kanske en dag finna
dem bland Versailles’ tallösa dukar, han, som redan lyckats reda ut så mycket rörande
engros-fabrikationen af kungliga porträtt från 1700-talet.

Efter Tessins hemresa tyckes Lundberg hafva börjat längta tillbaka till Sverige.
Ett bref från kungliga sekreteraren F. C. Broman till Gahm Persson om Lundbergs
lef-nadsförhållanden berättar en anekdot från dennes Pariservistelse. Enligt den hade
Lundberg trolofvat sig med dottern till en viss Le Maitre, hos hvilken han bodde. Men en
dag fick han se en fransk »sprätthök knyta af fästmöns hals hennes sidenduk, en
halsduk kallad modeste». Att kurtisören vågade detta, tycks hafva gifvit honom
misstankar om flickan. Han »fick gulsot och slog upp trolofningen». Anekdoten smakar af
1700-talets kaffeskvaller, men livad som ej förefaller omöjligt är, att Lundberg, en vek,
epikureisk natur med starkt behof af omvårdnad, ömtålig hälsa och förfinade vanor,
tröttnade på artistlifvet i Paris och det ensamma logis, där han bodde vid den ålderdomliga
rue du Colombier. Säkerligen insåg han också omöjligheten för en utländing att på
längden täfla med mästare som La Tour, Perronneau och andra. I hvarje fall började
han underhandla med Tessin om en reträttplats i Sverige.

Af ambassadsekreteraren Flemings bref till Tessin ser man en skymt af denna lilla
negociation. Helt säkert på artistens vägnar är det denne 29/a 1745 skrifver, att han
lockar Lundberg med på en tur till Spanien, och därifrån vill målaren gärna vända hem
till Sverige, i fall Tessin vill taga honom om hand. Linder afvaktan på Schröders
frän-fälle, hvilken han hoppades efterträda som hofkonterfejare, önskade han en aflönad
post hos kronprinsparet. Je me joins — fortsätter brefskrifvaren — ä lui pour supplier
votre Excellence comme Grand maitre de la Cour de leurs Altesses Royalles d’y ménager
une rétraite honorable pour un artiste, qui par son talent s’est fait une réputation qui
le met au dessus de bien des gens de son art et qui ne sera pas indigne d’une pareille
gråce». Ett följande bref från Fleming, dateradt Madrid 7 Juni samma är, visar, att allt
ordnats till Lundbergs belåtenhet. Vous 1’attachez ä la patrie pour les 500 écus,
Mon-seigneur, mais rien ne scauroit l’attacher plus qu’il est déjä ä vous (U. B. H. S.).

Lundberg for från Madrid till Cadiz, där han gjorde besök hos konsul Bellman,
S:t Ybes och Lissabon och kom d. 14 Sept. 1745 hem till Göteborg. Paris återsåg han
sedermera en enda gång, 1749, om ej detta års franska hof kalender — UAlmanack Royal, som
upptager målarakademien — med orätt uppgifver honom såsom boende Rue des Fossez prés
1’hötel de Condé. 1750 är hans adress åter Stockholm. Den långa och så utomordentligt
fruktbara konstnärsbana, som i Sverige öppnade sig för honom, låter oss i detalj skärskåda,
hvad han lärt i Frankrike, hur han, utgången från den gamla, stora porträttskolan, från
Rigauds och Largilliéres konst — såsom man ännu kan se af hans barockståtliga
ceremonibild af preussiske sändebudet i Paris baron Chambrier (grav. af G. F. Schmidt)
-under påverkan af Rosalba, Nattier och Boucher blef en typisk rococokonstnär. Som
sådan inledde han ju också i Sverige en ny tid.

Under Lundbergs långa franska tid 1717—1745 hörde svenska målare, som
studerade i Paris, ännu till sällsyntheterna. Johan Pasch (1706 — 1769) ensam, den driftiga och
anspråksfulle dekoratören, besökte flera gånger Paris. Så vistades han därstädes en längre
tid under sin första utländska studiefärd 1732—34 för att tillegna sig rococostilens
or-namentala uttryckssätt. 1740 gästade han åter under ett halfår Paris, och ännu på gamla
dagar genomfor han 1756 Seinestaden på återresa från den italienska tur, som han före-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lolafrens/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free