Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
far, död detta år, uppskattadt på grund af »la varieté des études d’habillements et de chevaux»,
till ej mindre än 8000 livres. Han målade vidare hela 6 porträtt i olja och pastell af
Dau-phin, dennes maka och Madame Victoire (3 af Dauphin, ett helfigur i olja: Dauphin i
dragon-uniform, en byst i pastell jämte ytterligare ett porträtt af Dauphin, hvilkets hufvud af
Roslin torde kopierats efter Natoires stora porträtt, som i sin tur går tillbaka på en
pastell af La Tour — alla tre finnas ännu i Versailles). Utom arvoden för dessa
arbeten erhöll han resetraktamente för sina färder till Versailles och de andra kungdisra
lust-slotten. Hela summan för dessa arbeten (ännu ej betalad 1771) uppgick till 17,100 livres.
Efter denna hofkampanj var det säkerligen han kom i åtnjutande af en ärlig pension (från
1770) af 800 livres af medel lediga genom Bouchers frånfälle lika mycket som
Fal-conet och mera än Roslins rival som porträttör Duplessis uppbar. 1767 avancerade han till
conseiller inom akademien efter miniatyristen Massé. Det hela visar en enda jämn framgång
och Roslins trots kritikens anfäktelser redan så fastslagna ryktbarhet fick ytterligare glans
genom det skimmer, Gustaf III vid sitt Pariserbesök 1771 förmådde gifva allt svenskt, och
han framhäfde på alla vis målaren. 1772 erhöll konstnären också förmånen och
utmärkelsen af fri bostad i Louvren och dessutom 3000 livres i reparationskostnad (O1 1932).
Sålunda gestaltade sig Roslins lif, så lyckofyldt hans djerfvaste drömmar kunde önska,
och hans sjelfporträtt från dessa år äro präglade af strålande solsken. Han vänder mot
äskådarne ett leende ansikte, och han sträcker ut sin hand, inbjudande som en man,
hvilken gärna ser folk besöka hans vackra hem och beundra hans vackra hustru, — och
denna hand får på samma gång något nästan ceremoniöst och högtidligt öfver åtbörden.
Det är den, som fört honom från Schröders porträttfabrik till en af högsätesplatserna
inom tidens konst. Så mycket tyngre för en af ödet bortskämd gunstling måtte slaget
hafva varit, när hans unga maka rycktes från honom d. 31 augusti 1772. Han hade
nyligen haft den triumfen att få henne invald i akademien. Hennes receptionsstycke, ett
porträtt af Pigalle är förloradt, men en intelligent och vackert gjord pastell af Dumont
le Romain hänger ännu i Louvren, och en stor pastell som föreställer henne sjelf
kopierande La Tours sjelfporträtt fins hos en af Roslins ättlingar, madame Oudot.
Den unge Claes Julius Ekeblad gör under sin Pariservistelse 1770 följande reflektion
efter ett besök hos Roslin: c’est domage que nous ne puissons jouir en Suéde de nos artistes.
Ils apportent chez 1’étranger des talens superieurs sans jamais vouloir revenir et au bout
de quelques, années ils ne sont plus suédois et ne parlent de la Suéde qu’ avec un
cer-tain mépris». (K. B. H. S.) Roslin fick dock just 1772, ensam som han blifvit i sitt
hem, lust att återse sitt fädernesland och sina släktingar. Han var dessutom alltid en god
privatekonom. Praktisk företagsamhet var bland de franska drag han lärt i Paris, och
vissheten att få måla hela svenska hofvet och därjemte kunna gifva ett utomordentligt
inbringande konstnärligt gästspel i det rike, som för artister af alla slag var 1700-talets
Amerika, Katarina II:s Ryssland, medverkade säkerligen till hans beslut. I Maj 1774 erhöll
han tjenstledighet på ett par år, tog afsked af sina kolleger i akademien och följd af
deras önskningar att se honom snart återförenad med korporationen, anträdde han resan.
Från sommaren 1774 till hösten 1775 var han hemma i Sverige, och målade med en
utomordentlig produktionskraft en mängd svenska porträtt, de flesta vi här hemma äga
af hans pensel. Det behöfs knappt sägas, att han blef firad och beundrad på alla vis.
Under sin Stockholmsvistelse bodde Roslin hos sin kusin, lifmedicus J. A.
Wert-miiller, hvilken den 18 Sept. 1775 anhöll om respass för honom till Äbo. Bref ifrån
honom till den nye konstchefen Angiviller och till akademiens direktör Pierre låta oss
följa hans utomordentliga framgångar i Ryssland — någon benägenhet att sätta sitt ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
