- Project Runeberg -  Niclas Lafrensen d.y. och förbindelserna mellan svensk och fransk målarkonst på 1700-talet. Konsthistorisk studie /
47

(1899) [MARC] Author: Oscar Levertin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tafla niecl sex små figurer, tafatt hopställda utan skärpa i teckningen eller glans i färgen.
Den andra föreställer toalettrummet hos Roslins egen dotter madame Martineau. I superbt
måladt hvitt siden med blå band står hon framför toaletten och fullbordar sin
klädsel, och man ser hennes ansikte i spegelglaset. Mannen sitter och väntar på stolen
bredvid, sysselsatt med att läsa en bok. Beaumarchais eller abbc Raynalr Det är 1785.
Kammarflickan går sin fru tillhanda. En liten gosse, enligt traditionen en ung Lagrenée,
son till Roslins kollega, den mytologiske målaren, leker bredvid med en fågel.
Rums-intrycket är här vida bättre och Roslin har äntligen nått fram till konsten att skildra
en lefvande situation. Den föröfrigt förtjusande taflan är dock torrt utförd, tonen i blått
och hvitt utan egentligt behag och figurerna rätt uttryckslösa.

Slutligen kommer turen till hufvudmassan af Roslins produktion hans rena
porträtt. Med en sådan alstring som Roslin kan det ej väcka under, att »dessa bilder äro
af högst olika värde. Det fins bland dem rena schablonverk, men det fins också från
alla perioder af hans lif märkliga arbeten, ej blott tekniskt fulländade men också starka
och djupa. Hög rang äga särskildt de många artistporträtt han gjort af sina kolleger
i Frankrike. De äro gemenligen af präktig och naturlig karaktärisering. Inför dessa
yrkeskamrater, för hvilka den stora publikens kärlek till skönmåleri i uttrycken och
minutiös prakt i accessoarerna ingen betydelse hade, blir hans pensel djupare och intimare än
annars. Ståtlig är den stora bilden af Jeaurat (Louvren) och en atelierimprovisations
friskhet och lif har porträttet af Vernet (Nat. M.). Frånser man den väl höga
karnationen på Dandré-Bardons porträtt i Louvren — samtida kritici bruka tala om det råa köttet
i de Roslinska ansiktena — framstår den estetiserande och sjelfbelåtne sydfransmannen
ypperligt i detta joviala och lustiga porträtt och ett rent mästerverk utan ett spår af
tom flärd är bilden af den gamle Boucher i Versailles. Hur har han icke åldrats sedan
Lundbergs tid, rococo-Afrodites öfversteprest! Utbränd af arbete och nöjeslif sitter han
hopsjunken mot stolskarmen. Febrilt håller den darrande handen ritstiftet, och ögonen,
som begynna svika, se sjuka och trötta ut, omgifna af tunga påsar. Hela den en gång
sä stolta gestalten har fallit ihop fysiskt och moraliskt, och framför oss sitter en erotisk
och artistisk automat. Den mörka drägten och den enkla hvita spetsen äro här nästan
försummade för att icke draga uppmärksamheten från detta hufvud med alla märken af
en förtärd sensualists och konstnärs ålderdom.

Men äfven hans andra porträtt äro mängen gång af en förvånande finhet och
skärpa i individualiseringen. Här är ej platsen att vidröra alla, som förtjänade att
nämnas. Två bilder må ensamt anföras som bevis på makten i Roslins pensel, när den gick
mest intresseradt till verket och utförde sin sak inspireradt och samvetsgrant, två bilder
från helt motsatta verldar, så motsatta uttryck af menniskolifvets antiteser som vis
harmoni och oförsonlig besvikenhet — porträtten af Linné och Lovisa Ulrica som
gamla. De stamma från samma tid. Roslin målade Linné 1775 (bröstbild,
Vetenskapsakademien, knästycke 1779 års salong, nu i Versailles, gravyr af Bervick). Den
utomordentlige vetenskapsmannen var vid denna tid gammal och förtröttad utan att dock
hafva sjunkit i den svagsinthet, som utmärkte hans alra sista tid. Fulländadt gifver den
enkla bilden af åldringen i den gredelina dräkten sexualsystemets store skald, och en
älskvärd ålderdoms faderliga och öfverlägsna ro ligger öfver det gamla skrynkliga ansiktet
med de klara, bruna lätt tårade ögonen. Det är naturens grand-oncle, som sitter och
myser emot oss.

Kraftfullare än detta porträtt, i hvilket allt, till och med färgens samklang af
gredelint och brunt verkar harmoni, är bröstbilden af Lovisa Ulrica frän samma tid, (Drott-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:31:38 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lolafrens/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free