- Project Runeberg -  Niclas Lafrensen d.y. och förbindelserna mellan svensk och fransk målarkonst på 1700-talet. Konsthistorisk studie /
58

(1899) [MARC] Author: Oscar Levertin - Tema: Sveriges allmänna konstförening
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade i sitt innersta lynne en böjelse för det smånätta, det behagfulla och nippaktiga, för
daggdroppens och såpbubblans glittrande lifsafbildning. Rent praktiskt blef behofvet af
minatyrporträtt allt större, ju mer galanteriet ökades och ju högre temperatur
sensibiliteten tog. Den fantastiska manien för alla slags dosor höll i sig ända till
århundradets slut, och alla dessa tusen askar kräfde sin målning, vare sig det gälde ett
porträtt på locket eller en galant scen i botten. Kn miniatyrmålare, som i sin konst
kunde röra sig med den artistiska fläkt och den utsökta gratie, hvilka präglade rococons
oljemålning, hade sin plats gifven, och det var denna plats den främmande artisten från
det sky t i ska norden, målaren från Borås — tillämpa’på det fallet den
Montesquieu-Tainska klimatteorien! — skulle taga.

Tyvärr är det oss icke möjligt att följa Halls första utveckling i Paris, hvilken
säkerligen skulle gifva oss förklaringen till den revolution han åstadkom. Men sannolikt
är, att han under studiet af Baudouins teknik fatt den konstnärliga mission klar, som
en hänförd beundran af de stora porträttisternas och framför allt Van Dycks arbeten väckt
i hans sinne. I auktionskatalogen öfver abbé de Gevigneys tafvelsamling från 1779
förekommer bland annat följande egendomliga konstverk: L’intérieur d’unc chambre ou l’on

voit une femme, qui sort du bain, morceau d’aprés Baudouin, peint ä gouache par M
Hall sur le simple trait d’une eau-forte légére et terminé avec un grand soin. Det är,
som man ser, ett rent elevarbete, och det torde bevisa — autenticiteten i den samtida
auktionskatalogen är knappast tvifvelaktig att 11 all verkligen af Baudouin fått väckelsen
att kasta den gamla tekniken med sin punktering öfver bord och utan tvekan som
denne upptaga akvarellistens metod. Det är också dennes raska tillvägagäende han
med förvånande djarfhet flyttar öfver till miniatyrmåleriet. Fonden lägger han upp i
gouache, bredt som på en oljemålning i raskt nerkastade strimmor i gult, violett och
rödbrunt, för stoffer använder han också bred gouachering och ensamt vid karnationen
spelar elfenbenets textur någon roll. Penselforingen är käck och frisk, färgvalet en
kolorists, som har den finaste naturliga känsla för valörernas inbördes förhållanden och en
utsökt förkärlek för silfvertoner och perlglitter, för ungdomliga nyanser af hvitt, blått,
créme och violette, stämmande ihop med tidens specifika färgsinne.

Sin friskhet i behandlingen bevarade Hall genom att aldrig begränsa sig inom den
lilla genren. Hela sitt lif igenom målade han också stora porträtt samt studiehufvuden
i olja och pastell, och särskildt de senare voro nästan lika berömda som hans miniatyrer.
Kopiering efter de stora oljeporträttörerna höll också den fria andan lefvande hos honom.
Hvilken fläkt af det stora oljemåleriets bredd är det ej öfver hans små kopior efter
Mierevelt och Van Dyck på vårt museum! Men yttersta grunden till hans konsts
omedelbara lif var naturligtvis hans temperaments harmoniska artistnatur, i hvilken smaken för
det gratiösa och eleganta sällan bröt udden af uppfattningens djärfhet och genialitet.

Af Halls pasteller har jag aldrig sett något prof, ty det föregifna pastellporträttet af
Hall på Nationalmuseum är möjligen ett ungdomsverk af hans hand, men kan ej gifva en
föreställning om den utomordentliga farten i hans parisiska pasteller t. ex. den af Diderot så
berömda bilden af Hubert Robert (chr Camus’ samling i Paris 1888). Däremot torde ett
stu-diehufvud i olja (Groults samling i Paris), en dekolleterad dam med blommor i håret, utförclt
i kraftigt, nästan klatschigt manér, med ganska stor sannolikhet kunna tillskrifvas honom,
då dess utförande stämmer med béskrifningarne i de dåtida konstkritikerna. Men utan
bestyrkt jemförelsemateriel blifva dylika attributioner dock alltid hypoteser, och hela denna
sida af Halls verksamhet undandrager sig vårt bedömande. Nästan detsamma gäller Halls
emaljmålningar. Af obestridliga uppgifter veta vi, att Hall betraktade sig sjelf såsom minst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lolafrens/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free