Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
figuren ännu liar kvar sommarens berusande ungdomlighet. En lätt fichy af gul] tarlatan
faller öfver hennes ena skuldra, medan den andra sidan af bröstet är alldeles blottad. Den
lösa dräkten jämte den vårdslösa hårklädseln med de svallande lockarne under det platta
bandet tyder pä tiden före revolutionen. Den röda färgen i hårfästet är en Hallsk
egendomlighet. Hela verket är djärft och fritt, och ändock får man på samma gång leta efter
något utsöktare än framställningen af huden, som lyser ur den genomskinliga tyllen.
Alla 1 Ialls bästa sidor, hans tekniska frihet, hans drömmeris takt och elegans, hans
skönhetskänslas strålande ungdomlighet smälta dock ypperst samman i en annan grupp
miniatyrer. Det är formliga små taflor, porträtt af unga kvinnor i landskap, ibland
kanske också rena fantasibilder. Det är Marie-Antoinettes samtida, Trianonperiodens
känslofulla och trånande drömmerskor i de hvita dräkterna och de blå banden, det
löst uppsatta, opudrade håret och blommor i händerna och vid skärpen. De sitta i de
engelska parkernas skugga med sina kärleksbref, de lyssna till kaskader och springbrunnar.
Det hvilar öfver dem en för Hall egendomlig kysk kvinlighet, och sommarn sjunger i
kring dem med sitt sus och sitt solspel. Annu under sina sista irrfärder komponerade
Hall i fantasien dylika små bilder, som man ser af hans bref till familjen, och
natur-svärmare, som han var, har han gjutit öfver dessa landskapsfonder en stämning af
ungdomlig hänryckning. Tekniskt taget äro dessa bilder fulländade. Diderot har
klandrat landskapsskildringens allt för brokiga toner — men det är i dessa djärft nästan
impressionistiskt hopsatta färger något af en aning om modernt landskapsmåleri, och
figurernas gratie är oöfvertäffad. Till Sverige torde knappast några sådana bilder hafva
nätt, men i Frankrike fins ej ondt om dem. I Lenoirska samlingen i Louvren
förekommer en dylik förtjusande parkscen med lointain mot blånande berg och en
ung mörkhårig, leende kvinna till hufvudfigur. Hon är klädd i hvitt med blå gördel.
M:r H. Porgés eger likaledes en ung dam i hvitt och blått med blommor i det uppkammade
håret (7 X 7). Det är sommar, Julie drömmer på en trädgårdsbänk om sina nitton år.
Det hvilar en utomordentlig friskhet öfver hela bilden. Den redan nämda M:me Guenot är
också den lyckliga egarinnan till en snarlik Hall men af ett mer patetiskt drag (11V« X 9)
1 en konstgjord stengrottas romantiska ensamhet sitter en dam med blått band öfver
håret och lutar armen mot sockeln till en amorin. Blommorna lysa ännu, men det lider mot
höst. Den älskade är borta, och rödt som ett sår lyser det brutna lacket på hans bref.
Teckningen af kroppen är en smula vårdslösad och färgen har fallit af på ett par ställen,
men dräkten, som skiftar mellan créme och fraise, är synnerlig vacker. Dock högst af
alla dessa verk ehuru blekare i färgen är en sådan som från Sverige efter vexlande öden
hamnat i Miihlbachers samling. (16x13) Den ovanligt stora miniatyren föreställer en
ung dam, som sitter och lyssnar till dropparnes sång i en fontän, försänkt i ett hälft
sorglöst drömmeri. Hon haller ett läst bref i handen. Ar det en bön om ett möte och
hon väntar, eller är det en gärd åt minnet? Parkens träd breda en mörk svalka kring
hennes ljusa figur med det lilla graciösa hufvudet och den svagt rosafärgade dräkten.
Det är omöjligt att på en så liten yta gifva ett starkare intryck af en hel tid och en hel
samhällsklass, och i afslutad finhet erinrar bilden om Watteaus L’Attente. —
Sådan är Halls konst i hans yppersta verk. Af de samtida miniatyristerna i
P’rank-rike kan endast Fragonard nämnas vid hans sida. Mer fjärilslätt i sin teknik har han
på elfenbenet utfört bilder af barn och unga flickor med skära kinder och stora öppna,
frågande ögon af en sagolik romantik, som ej Hall känner, men han är enformigare i sin
procedur och har ej den rika mångsidigheten, den strålande fullheten i den Hallska konsten.
Halls inflytande var stort. Hans dotter Adelaide, hvilkens kraftfulla sjelfporträtt vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
