Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
offentligt understöd hemifrån. Säkerligen har han dragit sig fram ungefär som en annan
af miniatyrens mästare, hvilken 20 år senare som en fattig ung man kom till Paris,
Isabey, genom att kopiera arbeten af Van Loo, Boucher och andra för juvelerarnes
behof och genom att utföra små medaljonger, hvilka enligt tidens eleganta mod
användes till knappar. Den frivola bildverlden i smått, som florerade med liaisonlifvet,
lockade hans sensuela lynne, hvilket Pariserluften satt i brand, och Lafrensen uppehöll sig
säkerligen genom att utföra måleriska fantasier med mera eller mindre clekolletterade
små damer.
Ett förälskadt, sinligt behag ihop med ett fint färgsinne, hvilkets smak för en
blek, ljusgrön harmoni väl passade tidens lynne, gjorde honom snart bekant inom den
sfär, till hvilken han vände sig, den galanta societeten inom aristokratien och
finansvärlden. Felaktig måste däremot den af Vienne i hans lilla skiss öfver Lafrensen meddelade
uppgiften vara, att målaren under Gustaf III:s pariserresa 1771 —1772 blifvit förestäld
för konungen och fått för honom i gouachens fresk i smått föreviga en hoffest, vid
hvilken m:me Du Barry haft artigheten att uppträda som »Dalecarlienne». Lafrensen hade
nämligen redan då lemnat Paris och var hemma i fosterlandet.
Stockholms Veckoblad för den 26 augusti 1769 anmäler miniatyrmålaren Nils
La-werentz som resande från Paris och 1770 års mantalslängd visar, att han ånyo bodde i
staden mellan broarne — »resande från Paris på oviss tid». - - Denna »ovissa tid» räckte
till sommaren 1774.
Det är hela fem år, och dock äro spåren af detta konstnärens uppehåll i Stockholm
ytterst få. I tryckta eller otryckta skrifter nämnes så godt som aldrig hans namn. Utile
Dulcis protokollsbok från 1768—69 upptager honom bland medlemmarna i denna skinande
orden, hvilken samlade inom sig allt, som ej var »barbariskt» i det dåtida Stockholm.
Inom denna orden fann Lafrensen också flera af sina gamla Pariserkamrater, de flesta nu
i ordnade lefnadsförhållanden med löner på stat och kungliga fullmakter, såsom P’loding
nu chef för gravyrskolan och professor i anatomi vid akademien, Pasch likaledes
professor vid akademien och Per Krafft åtminstone titulärprofessor. Äfven Lafrensens särskilde
men, som det synes, otillförlitliga umgängesvän Hoffman blef 1772 professor vid
akademien, och då låg det nära för Lafrensen att också vilja närma sig den officiella institutionen
för att få en fast ställning i Stockholm. Han agreerades också i akademien den 12
aug. 1773 på samma gång som Per Krafft, Henrichsen, Ulrika Pasch och medaljören
Carl Johan Wickman (som sedan genom en intrig skulle göras till hans rival) m- fl.
Lafrensen uttryckte nu genom Hoffman sin önskan att blifva innehafvare af en af de obesatta
professurerna, men då Hoffman i akademien föreslog detta, förklarade han egendomligt
nog i samma anförande, att ingen utom Wickman kunde göra Lafrensen platsen stridig.
Wickman själf däremot talade för Lafrensen under blygsamt afböjande af hedern, men
akademien bad honom samfäldt antaga platsen med rättighet att afsäga sig den vid nästa
sammanträde och förklarade Lafrensen för vice professor. Vid nästa sammankomst
af-sade sig också Wickman professuren — den 21/i 1774- Hoffman uttryckte då den
förmodan, att »Academien continuerade i sin goda åtanke af Herr Lafrensen att vara
professor-. Men konstnären, som med rätta blifvit stött öfver detta underliga tillvägagående,
tydligen beroende på en intrig, hvilkens trådar vi icke längre kunna klarlägga, hade
då redan beslutit att återvända till Paris. Titeln kunglig hofminiatyrmålare hade
däremot Lafrensen erhållit 1770, då han begynte arbeta för hofvet. Redan då fick han
nämligen beställning på ej mindre än 12 stycken Portraits en miniature» af kronprins
Gustaf för att nyttjas »till H. K. H:ts Eget höga behof (några af dem finnas kvar, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
