Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de hetsiga penseldragen, teckningens impressionistiska nervositet, allt bidrager att
förflyktiga lifsbildens realitet och göra scenerna ur hvardagsverlden till halft fantastiska
»dissol-wing views». I denna sedeskildring finnes allt som hänger ihop med dramatisk fart
och karaktärisering, men där saknas den lugna bredd, den dynamiska kraft, som gifva
holländarnes interiörer en sorts monumental lifsstyrka. Ensamt Chardin meddelar detta
intryck af stabilitet. Ensamt hos honom jagas ej minuterna med piskan, och särskildt
för en nordisk iakttagare, som njuter mer af episk »Beschauligkeit» än af dramatisk
intensitet, är detta en tjusning till i hans verk.
Det är inom denna franska sedeskildring, som Lafrensen har alla sina förebilder.
Helt visst är det icke tillätet att nämna honom på samma dag som Watteau, men
om man stär framför några af Lafrensens bästa verk som den park med kärlekspar
från 1782, som finnes i Miihlbachska samlingen— känner man dock, att deras stämning
af sommar och svärmeri aldrig skulle diktats utan den stora föregångaren, och de
Laf-rensenska grupperna af damer och herrar med mandoliner och flöjter, som musicera i
boskéernas susande skugga, spela små stycken, i hvilka finnes en återklang —
oändligt svag och ringa, det är själfklart — af mästarens melodi. Andra af de
Lafrensen-ska kompositionerna som »Les sabots», äro inspirerade af den Boucherska
opera-comiquens lynne. De små, halft modeteckningsaktiga framställningarna, som »La
promenade å Vincennes» erinra åter om illustratörer som Gabriel S:t Aubin och
Moreau le Jeune. Lafrensens salongsbildcr äro säkert påverkade af Augustin de
S:t Aubin, hvilkens »Konsert utan fråga föresväfvade honom för hans rätt snarlika
framställning af en elegant musikfest. Går man till detaljanordningen i Lafrensens
bilder, blifva reminiscenserna tallösa. Så är Lafrensen som fransk sedetecknare
epigon till en hel konstgeneration. Lrågar man efter hans originalitet, ligger den i hans
nordiska lynne. En liten jemförelse talar här kanske bäst. Både Lragonard och
Lafrensen hafva t. ex. tecknat interiörer från ett modisthem, just i det ögonblick de små
kvinnorna skola gå till kojs, och man kan nästan bevisa att Lafrensen här varit
imitatör, ty hans umgängesvän Hall hade redan 1778 bland sina teckningar Lragonards »Le
dortoir des jeunes ouvriéres . Lragonards lilla teckning i sepia (Groults samling) är
utförd med långt mera humör med ett absolut obesväradt gauloiserie. Det är ett
sprittande lif öfver alla dessa halfnakna flickor, som leka och kasta sig i bäddarne.
Lafrensens bild är intim också den, men komponerad med ett lugn, som gifver scenen en
annan stämning. Upplysningen, från ett par sömniga vaxljus — och detta framhäfvande
af en clair-obscur effekt är äkta nordiskt — gifver intryck af kvällens drömmeri och nattens
inträde. LUckorna spå sig från glasberget» i korten, leka med sina kattor, sitta
hopsjunkna i ett par stolar, för trötta och viljelösa för att gå i säng. Det är en lugn
novellistisk skildring, som gifver en bild af dessa kvinnors lif och vanor, nästan af deras
tänkesätt, och ögonblicket som skildras blir långt mera betydelsefullt. Lragonard är
den ojemförligt större konstnären, men hans bild är dock blott ett galant uppträde mot
Lafrensens lugna sedebild.
Här ligger skillnaden mellan stockholmaren och hans franska kolleger. De äro
lidelsefulla dramatici, han en stillsam skildrare. Väl försöker han också ibland teckna
en erotisk anekdot eller en upprörd scen, men dä är han minst sig sjelf. (Den
komposition Bocher kallat »Lörföraren , och tillskrifver Lafrensen, synes mig också allt för
melodramatisk ä la Greuze för att kunna vara af hans hand). Hans rätta uppgift är
tydligen att skildra menniskor, som njuta af lyx och sommar utan spänning eller
händelser, tränad eller oro, och som låta stunderna gå i samspråk eller drömmeri. En äk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
