- Project Runeberg -  Niclas Lafrensen d.y. och förbindelserna mellan svensk och fransk målarkonst på 1700-talet. Konsthistorisk studie /
95

(1899) [MARC] Author: Oscar Levertin - Tema: Sveriges allmänna konstförening
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

miniatyrkonsten en annan prägel och koloriten en egendomlig transparens, användes
gouachen blott i accessoarer. Men gouachen vann däremot en ytterligare sfär i
solfjäders- och skärmmåleriet, och många miniatyrmålare började använda densamma för
större, genreartade kompositioner. • En tecknare som Portail, hvilken begynt såsom
blomstermålare men därefter äfven utfört scener ur det eleganta lifvet, särskildt från Versailles,
visar denna utveckling. Om en förtjusande gouache i South Kensington föreställande
Versailles’ park med m:e Pompadour(?) i sin bärstol är af Portail, visar denne redan mästerskap
i gouachetekniken. Särskildt bör här ihågkommas Blarenberghe Pére, hvilkens mikroskopiska
bilder finnas t. ex. i South Kensington, och dennes son L. N van Blarenberghe, hvilka i en
följd märkliga krigsbilder af kampanjen 1744—48 (i Versailles), utmärkta genom en förvånande
individualisering öfver de små figurerna, mästerligt användt gouachen. Men den store
främ-jaren af gouachen blef dock Baudouin. Han gjorde målningssättet till en egendomlig
mellanform mellan olja och akvarellmålning, förenande det förras kraft med ljusdagrarne
ernådda genom påläggning af stark färg med det senares improviserade karaktär.
Hos Baudouin är miniatyrdraget borta. Ingenting är hos honom minutiöst, slickadt eller
petigt. Ett utkast, som det lilla i Louvren »Den hemliga kärlekens frukt», (till en
tafla på 1767 års salong) verkar som en djerf, hastigt stelnad oljeskiss, och den
som stått framför hans gouacher i Goncourtska samlingen behöfde icke höra ägarens
lofprisning för att beundra deras utomordentliga friskhet och glans, vunna genom
improvisatorisk säkerhet. Ty valörerna på tonerna måste bestämmas, innan färgplanen torka
för att de ej skola vanställas af fläckighet.

Lafrensens utgångspunkt däremot var miniatyrmålarens, och smaken för det
utpens-lade och fulländade, för med spetsig pensel satta, klara toner, kunde väl mer eller mindre,
men sällan alldeles lämna hans konst. Om vi ägde någon möjlighet att kronologiskt
skärskåda hans produktion, skulle man sannolikt kunna konstatera en utveckling mot
större frihet både i komposition och föredrag. Åtminstone äro de bevisligen älsta
gouacherna också de mest miniatyrmessigt detaljerade, t. ex. »Det lyckliga ögonblicket»,
säkert målad före hösten 1777, då den utkom i gravyr. Troligt är dock, att Lafrensen
temligen jämnsides betjenat sig af rätt varierande procedurer, och bröderna Goncourt skulle
säkerligen hafva mildrat sina hårda omdömen om hans utförande, om de studerat de
teckningar, där finmålaren lemnar plats för en akvarellist med långt raskare hand.

Ty Lafrensen har ej användt gouachen uteslutande. Ej sällan äro hans
kompositioner utförda i lavyr, i teckningar med svag akvarellfärg, och då blott höjda med en
smula gouache. En lavyrteckning med akvarellfärg är t. ex. den under namnet »The
Green Plot» graverade scenen, som nu finnes i den Muhlbacherska samlingen, en erotisk duo
af intensivt lif och en fart öfver teckning och kulör, som ej äro vanliga hos målaren.
En ren liten teckning, med blott anstrykning till färg är t. ex. den grupp af två damer, som
kläda en kavaljer i fruntimmersmössa (Grefvinnan, Susanna och Cherubin i Figaros bröllop),
hvilken finnes hos lord Carnavon i London.

Ett ingående studium af Lafrensens verk gifver en aning om gången af hans
arbetssätt. Sin första idé till en komposition torde han hafva utfört i litet format,
på pergament eller papper. En sådan originalkliché till hans verk »Ah, den vackra
hunden», finnes hos Miilbacher. Det är en liten teckning i tusch med blek
färgantydning på pergament. Sedermera utförde han sin komposition i flera olika repliker med
smärre förrändringar än i ren tusch-teckning än i utförd gouache. Skulle verket blifva
af det senare slaget, begynte han — som man ser af en ypperlig skiss i Hammerska
samlingen — med figurerna och utförde dem miniatyrmessigt noga. Sjelfva ansiktena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:00:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lolafrens/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free