Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den spelas, knappast mer än ett puts, grimeradt efter någon aktris, iakttagen frän
ståplatsen uppe på teaterraden. Den lille, i violett klädde kavaljeren, som knäböjer och
tröstar med vackra ord, har spjufvern i mungiporna och väntar blott, att Fanchon skall
taga från de vackra ögonen den melodramatiskt täckande handen (Den sena ångern i
Muhlbachers samling, gravyr af Lc Vilain). Sedan skildrar en mängd bilder,
förtjusande och frivola, Fanchons dag. Vi se henne nyvaken i sin sängkammare. Hon har nyss
slagit åt sidan de blå sparlakanen till den praktfulla sängen. Tvä kammarsnärtor hjelpa
henne vid toaletten. Den grönklädda Dorine räcker henne tröjan, medan Lisette lägger
en linneduk under hennes fotter. Sjelf står hon i underkjolen och ler åt de skära
rosetterna på sina små sidenskor med det pikanta, blonda luifvudct lagdt på sned, en
bortskämd, tyckmycken och förtjusande liten tingest (Edm. de Rothschilds samling). Det är
en mängd kompositioner, som variera detta tema. Lafrensen går härunder till en
intinui-tct, som icke tillåter beskrifningar. Nekas kan ej, att tidens smak mer än en gång för
honom öfver det tillständigas gräns. Om också officielt aflyst på salongerna under Ludvig
XVI och det till den grad, att man började blifva rädd för nakna framställningar,
florerade den frivola genren hos konsthandlarne, i amatörernas samlingar och hade sin naturliga
hemvist i den galanta verlden (jfr Mercier Tableau de Paris VI p. 54 -6). Den köld, med
hvilken Lafrensen oftast berättar dessa anekdoter, gör dem dubbelt obscena — men
flera gånger hafva hans penslar i dessa fria» framställningar sin mest smältande
elegans. Pin scen som den redan omtalade »The Green Plot» med sin heta
sommarnatts-stämning höjer sig genom lidelsefullheten i komposition och behandling från den glatta
otillbörlighet, som ofta vanställer dessa små bilder.
En hel följd kompositioner äro af oskyldigare art. Det är Celadon, som
oanmäld sticker in hufvudet i dörröppningen just som hans dam tror sig som bäst i fred
och håller på att draga en strumpa på sitt tina smalben (en ypperlig bild från Hammerska
samlingen, nu i England). Det är den tanklösa leken med den lilla knähunden, när
visaren på pendylen ej vill skynda till mötestimman (»Ah, den vackra hunden!», graverad af
Janinet) eller med kanariefågeln, som flugit rakt i famnen på herskarinnan (gravyr af
Denargle, en olika variant hos Mtihlbacher), Det är bestyret med biljetten, som skall
redigeras och sändas till 1’amant de cceur bakom ryggen på 1’amant en titre, och
bref-skrifverskan rådfrågar oroligt sin kammarflicka (den illa medfarna gouachen i
Stockholms Nationalmuseum, Det lilla rådslaget , graverad af Janinet). Men listen misslyckades.
Soubretten är mutad för att spionera, och i > Trätan > ser man uppgörelsen mellan
älskaren och hans otrogna. Hon spelar förtviflad, där hon sitter i sin stol. Men han pekar
hånfullt pä brefvet, det ojäfbara vittnesbördet, som ligger och lyser mot mattschablonen . . .
(Mtihlbacher).
Särskildt kulturhistoriskt intresse hafva här ett par kompositioner, som lemna
inblick i teaterväsendet. »Förberedelsen för baletten» gifver en interiör från ett af
galanteriets stamhåll, dansösernas klädloge, som Lavreince målat från Stora Operans avant-
scen. Det är en mängd ballerinor, som hälla på att kläda sig, friseras, snöra korsetterna
eller häkta sina strumpeband. Af skapelsens herrar har ensamt frisören insläppts i detta
sanetuarium. Damerna äro i olika kostymer för en fantastisk balett. Kan man igenkänna
någon af tidens ryktbarheter? Hvarken La Guimard eller Cecile torde hafva värdigats
visa sig här. — Det är balettens underklass, men de dåtida operahabitueerna, de skulle
nog kunna känna igen både blondinen, som perukmakaren håller på att behandla,
och den leende damen i den svarta manteln (gravyr af Tresca). Ihop med denna
komposition står en annan bild af Lafrensen, »Dansskolan . I ett torftigt rum med ljusgröna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
