Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gardiner för fönstren stå några flickor, de flesta unga, men äfven några i den ålder, att de
med heder kunna kläda väggarna. Dansläraren sitter på sin stol i vid nattrock och
instruerar en ung novis, som gör ett pas på tåspetsen med armen utsträckt som för att halla
takt med menuetten, spelad af en liten violinist uppkrupen på en bordskant. Hon är
klädd i hvit kjol och har en liten mössa — en cornette cl’amour — under schäferhatten.
Dc andra flickorna åse hennes dans i dockaktiga ställningar. En enda — en förtjusande
liten kvinna — i skiftande sidenkjol knyter sitt strumpeband. Vi äro hos någon kollega
till »Malteire le diable», eller vi äro kanske i sjelfva »Dansakademien», ty en sådan med
kungliga privilegier och rätt till »committimus» fans ju från Ludvig XlV:s tid. Ihop med
teaterverlden höra också ett par kompositioner, som Träskorna till Sedaine opera-comique,
säkerligen målad 1784, då denna pjes fick ny popularitet genom att spelas i Trianon,
(gravyr af Couché 1784) och porträttet af madame Dugazon som Nina i Dalayracs opera
(1786), förevigande den ynglingaaktiga figuren hos den för sitt lättsinne bekanta sångerskan.
I\Icd denna sista bild hafva vi kommit in på porträttet och minnas, att
Lafren-ccn börjat som skildrare af den individucla fysionomien. Den brist pä uttryck, som
kännetecknar dc flesta ansikten i hans gouacher, kunde lätt låta en glömma detta. Att
han vid tillfälle äfven under dessa Pariserår målade miniatyrporträtt på elfenben, lider
intet tvifvel. I Muhlbachers samling finnes ett större damporträtt pä elfenben, en
helfigur, som torde stamma från hans hand, ty ehuru den blankgröna tonen i färgen är
kallare än som är vanligt hos Lafrensen, talar arrangemanget i bilden starkt därför.
Damen är målad sittande i en soffa i blått och guld, bredvid hvilken står en »petit
bonheur du jour», som bland annat bär hennes sypåse, och detta möblemang liksom
egarinnans sjelfsvåldiga ställning i soffan erinrar om gouachen »Det lyckliga
ögonblicket». En bild af samma slag, en genre-artad porträttminiatyr af en dam vid sin
sybåge hos madame Guénot i Paris, är ett än mer fulländadt prof på Lafrensens verksamhet
i denna riktning. Tvänne andra porträtt i gouache i Muhlbachers samling tillskrifvas
Lafrensen. Det ena föreställer någon hög embetsman i sitt studierum. Det är en ännu
ung man, som klädd i gråviolett rock och svarta byxor sitter i en röd armstol och håller ena
handen på ett rikt forgyldt divansbord, på hvilket står en grupp i brons, medan den andra
lyfter en bok. Blicken är spänd och klok, ansiktsprofilen stel, karnationen något för hög.
Det hela är kraftigt, utfördt i klar, angenäm färg. Märkligare än denna bild är ett
mc-daljongformigt porträtt, som uppgifves föreställa målaren sjelf. Vid första
ögonblicket förefaller likheten mellan detta och sjelfporträttet från 1774 i 1’ria konsternas
akademi att vara ringa. Men småningom framträda dock starka öfverensstämmelser -—
samma kupiga panna, utpenslade ögonbryn och starka, framskjutande haka. Tekniken
i detta verk är dock raskare och bredare än vanligt är hos Lafrensen. Artisten sitter
med ritstiftet i hand och portföljen i knät. Han har pudradt hår, men för öfrigt en
atelierkostym med gul väst, nervikt krage, hvita skjortärmar och en vid, blå kappa öfver
skuldrorna. Pä staffliet står en teckning af en liten dam, och bredvid en hög blomvas,
fyld af de utslagna skära rosor, med hvilka målaren älskade pryda sin kärleksteaters
interiörer. Det är ingen ensling, som träder oss till mötes i denna förtjusande lilla
tafla. Ansiktet är krusadt af småleende epikureism, och ensamt de blå ögonen hafva
något trött och ansträngdt.
Ett verk, som egentligen hör till Lafrensens sista period, men som säkert
be-stälts före hans afresa från Paris bevisar faktiskt, att han här målat porträtter i gouache.
Det är en sorts sentimental-votivbild, hvilkens ljusa färgskala strider mot det afsedda
vemodsintrycket. Baron de Staél har här låtit måla sig vid sin förstföddes graf. Baro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
