Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krafft d. y. och Lars Sparrgren, blir en oförgänglig ära. I synnerhet gäller det Krafft
d. y., hvilken som lärjunge i akademien åstadkom de kanske mest bländande debutarbeten
någon svensk artist skapat i de för en aderton och nittonårig yngling rent förbluffande
porträtten af Grefve St Priest, emigranten, som ingenting lärt och ingenting glömt,
(1795) och af Desprez (1796) det senare en än mer monumental bild. Det var först i Rom
och sedan i Paris hos David, som den klassisistiska stilen skulle fördärfva hans naturs
ursprungligen så harmoniska enhet af färgsmak och linjekänsla.
En ställning för sig, ehuru midt i akademien, intog Jean Louis Desprez, den sist
införskrifne af de franska konstnärerna, i Sverige. Som arkitekt, elev af Desmaisons, hade han
erhållit ett första pris 1776 och därefter 1777 blifvit pensionnaire i franska akademien i Rom.
(Nov. Archives de 1’Art Fran^ais 1874). Redan 1778 var han — som man ser af direktören
Viens bref till konstchefen d’Angiviller i Neapel, på resa till Sicilien för att teckna för
M. de Laborde, och han gjorde likaledes en mängd arkitektur teckningar för abbé Saint Nons
bekanta Voyage pittoresque de Naples et de Sicile. Under Gustaf III:s Romavistelse
1783 sammanträffade konungen med den unga genialiska och idérika artisten och
tilltalades af hans sydländska fantasifullhet och improvisatoriska arrangeringsförmåga. Han
uppdrog åt honom att föreviga Gustafs och Kejsar Josephs bekanta besök i S:t Peter under
julmessan och anstälde honom, som Vien skrifvér 28/r 1784 som chef för »Les menues
plaisirs» (Lecoy de la Marche L’Acadé mie de P’rance ä Rome). Hur imponerande Desprez
gestalt var, trots alla hans personliga svagheter och hans vilda lif, som också det bar prägeln
af ett brännande äfventyrstemperament, synes väl af S. A. Silfverstolpes rader om
honom (med anledning af Akademiens exposition 1809): »Desprez var icke mindre märklig
i afseende på sin personliga talang än genom sitt inflytande på konsten. I det förra
fallet liknade han de jättelika skuggbilder, för hvilka vårt öga ej kan upptäcka någon
contur. Allt bar stämpeln af et fladrande snille. Men detta snille hade bildat sig i en
god schola, hvars kännetecken öfveralt röjde sig».
Som målare — om hvilket här ensamt är frågan — var Desprez framför allt
dekoratör. Hans kulisser och operadekorationer, hvilka vi nu blott känna genom de briljanta
och liffulla skizzerna i Nationalmuseum, voro tidens ögonlust, förverkligade dess drömmerier
och all dess skimmer af teaterromantik. Samma stämning af glansfull opera vidlåder
också hans krigsbilder — t. ex. den briljanta stora taflan öfver slaget vid I logland å
Rosersberg. Natur eller sanning fans här icke, men en bländande dekorativ prakt, en
hjeltedikt i odestil af en berusande retorik. Genom sin verkliga och målade arkitektur,
sina klassiska kompositioner, var Desprez en egendomligt romantisk förfäktare af den
neoantika stilen, och hans teaterarkitektur har säkerligen haft starkt inflytande på de
förändrade skönhetsbegrepp, som utmärka seklets slut och klassicismens inbrott. —
Desprez’ elever bildade en skola för sig, hvilka ej sällan stodo på oklar fot med akademien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
