Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klädd i svenska dräkten i ett praktfullt rum ä Stockholms slott med hermelinsmanteln
pä en länstol bredvid sig. Meningen har tydligen varit att skapa en
ceremonibild i liten skala. Man ser det på hela interiören, liksom pä konungens
paraderande hållning med den klassiska Rigaudska fotställningen, men färgen saknar öfvcrtygelse.
Som dokumental studie af konungen under hans sista lefnadsår har taflan ringa intresse.
Minspelet är sä dödt och stelt, att bilden knappast gjorts »de visu». Ett mindre
bröststycke af konungen med gröngrå bakgrund, hvilket liksom de analoga bilderna af
Sophia Magdalena och Hedvig Elisabeth Charlotta hamnat i Nationalmuseum, öfverträffar
i sin anspråkslöshet vida den pretentiösa och tråkiga statmålningen. Af en räkning
bland Gustaf 111:s bouppteckningshandlingar framgår, att Lafrensen äfven utfört ett
gouacheporträtt i helfigur af kronprinsen. Det torde nu vara försvunnet, men är
knappast att sakna. Icke ens när artisten får en uppgift, hvilken synes sä danad
för hela hans natur, som att i färg prisa Sofie Hagmans skönhet, lyckas han
åstadkomma något synnerligt intressant. Det porträtt, han 1795 utförde af henne
(Nationalmuseum) och där hon är framstäld som en furstlig Venusprestinna med rosenguirlanden
i sina händer vid ett offerfat, hvilkets rökelse hyllar hennes fägring, är behagfullt tänkt,
men utfördt med trött hand, och de obeskrifliga reflexerna, som skimra öfver hans äldre
gouacher, hafva här förflyktigat för en prosaisk grå ton Porträttet har dock mycket
lidit af tidens tand och var kanske vid sitt första framträdande mer värdigt artist och
föremål. —
Afven de bilder på elfenben, hvilka Lafrensen utfört af de andra kungliga
familjemedlemmarna (Sofie Hagman hörde nästan till familjen), äro föga lyckade. Han har producerat
sådana i långt större antal än vi nu känna. Ensamt 1792 målade han, såsom handlingar i
Statskontoret visa, till presenter åt de sändebud, som kommit hit för att besvara
notifikationen om Gustaf III:s död, trenne porträtt af hertig Carl. Dessa och dylika porträtt gingo
till utlandet, men rätt vanliga här hemma äro hans glasaktiga och bleka bilder af Gustaf
IV Adolf (Friherre E. Cederström, Hammerska samlingen).
En helt annan vitalitet ådagalägger den mängd privatporträtt Lafrensen utförde mellan
1791 — 1800. Anslaget i färgen är i dessa miniatyrer till och med klarare och käckare
än i hans gouacher om också ej af samma harmoni. Ehuru penselföringen aldrig
efter-sträfvar den Hallska bredden men fasthäller vid ett vekare, mer punkteradt och smeksamt
maner, vidlåder intet smått dessa förträffliga små bilder. Karnationen är hög och frisk
stundom särskildt i porträtt från de första åren i Sverige en smula stötande i karmosin.
Hårbehandlingen äger en lätthet, en elegans i skildringen af lockar och bucklor, hvilka
nu börja frigöras från pudret, som är förtjusande, och i framställningen af dräkter,
särskildt tidens hvita tyller, siden och mussliner, är målaren en fullkomlig mästare. Det är
icke möjligt att här dröja vid alla dessa små bilder, men några af de bästa må
nämnas. Signeradt redan 1790 och sålunda ännu utfördt i Paris är ett vackert litet
barnporträtt, en brunögd gosse i tillknäppt grå jacka med en blond lugg i pannan och
en rolig, liten trubbig näsa. Det är en mycket täck liten bild (grosshandlare S. Josephson).
Från tiden strax efter hemkomsten, 1790-talets första är, stamma flera af Lafrensens
friskaste miniatyrer. Under det varma mottagande han först erhöll fick den
stockholmske konstnären, som sä länge varit hemifrån, en andra vår. Jag erinrar om
det förträffliga porträttet af fru Katarina v. Jacobsson i Nordiska museet. Den
medel-åldriga damen i klassen mellan adel och bourgeoisi med värdighet och välmåga parade
öfver sin apparition kan icke tecknas bättre än i denna fru med de stora bårbucklorna under
den plymprydda hatten, det lifliga leendet och det rosiga hullet. Med lika säker och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
