Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rosa, som han spelar, samma täcka melodi om ungdomslust och kvinnlighet, men musiken
blir blott allt svagare, allt mattare, som hörd från fjerran. Hans hand blir maktlös och
förslappad men aldrig simpel, hans pensel kraftlös men aldrig tölpig eller oharmonisk.
Den stora miniatyren af Mathias Skiöldebrand från 1797 är det yppersta profvet pä
konstnärens sista verksamhet. Hvad den är älskvärd i all sin förbleknade svaghet!
Mannen, som den framställer står på sin lefnadshöjd, och han ägde, oss veterligt, intet
öfver-väldigande intresse. Han slutade som generalkonsul och på en vän af fint bord, väl
temperadt vin och små, med lågmäld munterhet hviskade frivoliteter tyda hans litet släta
anletsdrag. Men konstnären har gjutit kring hans figur en förgången tids silfverton och
lagt kring hans mun sin egen ålders milda och verldsälskande epikureism.
De senare verken blifva blott allt blekare och tunnare. Några fruntimmersporträtt
från denna tid mellan 1797 —1800 (en med det nya seklets ingångsår daterad dambild
är det sista arbete jag sett af hans hand) förekomma som skuggor men utan något dystert
eller spöklikt, koketta skuggor af lifsyra väsen, som en gång dansat på röda klackar,
spetsat körsbärsmunnarna till franska komplimenter och lett under det hvita pudret. De
verka som minnesbilder, hvilka den gamle konstnären under sina sista arbetstimmar roat
sig med att dikta på elfenbenet, och i dessa damporträtt med de blekhylta tonerna och
de inslumrade leendena dör som i en suck af öm hågkomst Niclas Lafrensen d. y:s konst.
Tiden kring 1807, då Lafrensen slöt sina ögon, betecknar afslutningen på en stor
omgestaltningsprocess. Också i det aflägsna Sverige hade revolutionen brutit in 1789, men
efter mordet på Gustaf III, den enda tragiska handlingen under omhvälfningarne i Sverige,
skulle den fortgå i stillhet hela tjugu år. Först 1809 var dess arbete slut, då den nya
grundlagen gaf den slutkämpade ståndsstriden sin definitiva sanktion, samtidigt med att
den segrande medelklassens borgerliga ideal och åsikter småningom tillkämpat sig
herraväldet. Hur mycket af samhällelig förkofring denna inre omgestaltning förde med, ett
saknades under dessa den nyktra sjelfkännedomens läroår, ett, som dikt och konst hafva
svårt att umbära: den poetiska fläkten. Det saknades de stort tillskurna figurerna,
som också gifva hvardagsmenniskorna aning om större mått, de glansfulla, symboliska
handlingarna, som sätta inbillningen i rörelse. Hvem skall någonsin kunna tolka den
stämning af grå saknad, som kändes, när den oåterkalleligt sista strimman af Sveriges
storhetstid sjönk i dunklet? Det föll en skugga öfver lifvet, när de illusioner, som ännu
Gustaf III med sin elektriserande energi förmått meddela sitt folk, alldeles försvunnit.
Men denna nya, betänksamma och tröga rytm öfver blod och tankar kunde det artistiska
lifvet från gustavianska tiden icke bära, och under 1790 talets frostvintrar förfrös det och
stelnade. Och faran blef här långt värre för konsten än för dikten. Ty af de två
riktningar, som runno upp vid 1700-talets slut, och hvilka det döende seklet lemnade det
kommande i arf, romantiken och klassicismen, valde den svenska dikten den, som var
verkligt ny. Det var den inhemska markens föryngringskraft, befruktningen från
den fosterländska torfvans och det egna jagets källsprång: romantiken. Låt dikten hos
Leopold stelna till iskristaller af tankar, som för tjugu år sedan haft lifsvärma, låt Valerii
kälkborgerliga vissångare följa efter Bellmans Dionysosprest — rundt om i Sverige
uppväxte just nu en generation af ynglingar, som hörde nya sånger, vare sig de vandrade
i Vermlands skogar eller bland Östergötlands sädesfält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
