- Project Runeberg -  Cesare Lombroso och hans lifsgärning /
19

(1911) [MARC] Author: Ludvig Wolff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cesare Lombroso och hans lifsgärning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillbaka vid anblicken af dessa råa och osympatiska ansikten.
Skönhetssinnet är hos de flesta människor förhanden, hos många
så djupt rotadt, att det kan bli ett moment af vägledande och
afgörande betydelse. Hos antikens skönhetsdyrkande folk hade
detta sinne uti alla samhällsklasser ett inflytande af största
räckvidd. Och äfven om rättvisans gudinna — såsom vi veta —
hade bindel för ögonen, så hindrade detta icke hennes vårdare
att vid uttalandet af sitt brottslig eller icke brottslig låta sig
bländas af skönhetens glans: vi erinra endast om, huru den för
sin sällsynta fägring berömda Phryne, modellen till flera af
Praxiteles’ odödliga mästerverk, anklagad för ett nesligt brott, var
nära att fällas, då hon till bevis på sin oskuld lät manteln glida
från sina skuldror och af den stränga areopagen förklarades
oskyldig: den Gudarne skapat så skön, kunde icke vara brottslig.
Detta är säkerligen icke det enda fall, där intrycket af kroppslig
harmoni och skönhet eller dessas motsats fått
kriminalantropologisk betydelse. Under medeltiden — mysticismens dunkla
tidehvarf — lär till och med en lag ha funnits, att om tvenne
personer voro misstänkta för ett brott, den fulare eller lytte skulle
anses för den skyldige. Och ur vårt alldagliga lif skulle nog litet
hvar kunna erinra sig personer eller ansikten, hvilkas fysionomi
gjort ett djupare intryck af obehag och antipati — sannolikt eller
möjligen på grund af ett eller annat af de degenerationstecken,
som vi i koncentrerad form lärt känna hos Lombroso’s
förbrytare-människa; ty spridda förefinnas dessa äfven hos en hel
del människor, som visserligen aldrig varit i delo med rättvisan,
men som icke desto mindre i samband med den alltmer och
mer tilltagande allmänna degenerationen bära prägeln af
skönhetens dekadans och fulhetens öfvervälde (Möbius).[1]


[1] Från universitetslifvet i Upsala på 70-talet erinrar sig helt visst mången,
hurusom — säkerligen alldeles oberoende af Lombroso’s lära om homo
delinqvens; — den originella »Greken» professor S., i detta afseende var
klafbunden af sitt helleniska skönhetssvärmeri, och på grand häraf omtalades ha
rörande sin kollega R. — känd för ovanlig fulhet såväl som för hänsynslös
stränghet i tentamina — fällt det riksbekanta yttrandet: »Ja, döljer sig ej under
det ansiktet en bof, så är vår Herre falskmyntare», samt ha nekat en för
ovanlig duglighet i »grekiskan» känd vetenskapsman L. med allt annat än
»klassisk profil» docentur såsom oförmögen att med »det utseendet»
representera den helleniska bildningen. Inom juridiska fakulteten blef samme L.
sedermera en högt ansedd och allmänt uppburen lärarekraft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 29 12:17:03 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lombroso/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free