Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cesare Lombroso och hans lifsgärning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själfva exemplet, åsidosättandet af lagens och samhällsviljans
auktoritet (Thyrén). Här inträda strafflagen och de olika
straffinstituten i sina rättigheter och skyldigheter. Äfven på
uppfattningen af och tillämpningen af dessa har den moderna
kriminalantropologien satt sin omisskänneliga prägel. Hufvudsakliga
intresset hos den moderna straffrätten knyter sig samman kring
förbrytaren, icke kring brottet själft eller kring straffet med dess
oändlighet af arter, underarter och graderingar: »Den Verbrecher
erforschen, das ist das Bedürfniss, das sich vor allem geltend macht.
Nach so vielen von Arbeit u. Diskussion angefüllten Jahren sind
wir da angekommen, wo wir hätten anfangen sollen» säger bl. a.
Bertrani-Scalia, generaldirektören för Italiens fångvård.[1] Den
nya kriminalistiska utvecklingslinien går i de flesta kulturländer
åt annat håll än den juridiska konstruktionen, och det framtida
arbetet kommer att koncentrera sig på uppställandet af olika
förbrytaretyper samt i utarbetandet af olika reaktionsmetoder mot
de olika brottslingskategorierna (Brock). Klassifikationen af de
olika förbrytarne, såsom dessa på antropologiska och psykiska
grunder genomförts af Lombroso och andra, växer ut till
ledande princip: den födde förbrytaren med tecken af kroppslig
och andlig degeneration, ur hvilken intet som helst straff kan
aflägsna de samhällsfarliga tendenserna (Thyrén), den honom
närstående kroniske vane-förbrytaren — den typiske recidivisten
— i de flesta fall en produkt af varaktiga missförhållanden i
samhället, en social-etisk abnormitetsexistens, som saknar energi
att genom ärlig kamp mot lifvets vedervärdigheter förskaffa sig
medel till uppehälle eller njutning;[2] den sjukligt abnorme, på
grund af djupgående psykiska funktionsrubbningar brottslige; den
akute förbrytaren, som utan påvisbara abnormitetstecken och
med en tills dato klanderfri vandel i ett visst olyckligt ögonblick
förlorar herraväldet öfver sig själf, för hvilken ett begånget brott
ännu är en episod, en genom öfvervägande yttre inflytelse
tillkommen förvillelse[3] — hit hör ock »der von der Ausbeutung und
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
