- Project Runeberg -  Cesare Lombroso och hans lifsgärning /
34

(1911) [MARC] Author: Ludvig Wolff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cesare Lombroso och hans lifsgärning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kriminalantropologiska erfarenheten kan därför icke — vare sig det
gäller samhällets skydd eller brottslingens förbättring — annat
än förkasta de af domaren a priori strängt fixerade frihetsstraffen
och i stället påyrka en utmätning af straffens längd efter
förbrytarens oförmåga att begagna sin frihet:
har förbrytaren genom
täta återfall i brott visat, att hans brottsliga böjelser äro af en
permanent beskaffenhet, så bör också straffbehandlingen göras
mera permanent, och samhället äga rätt att på obestämd tid
taga honom i förvar.[1] Då tanken på förbättring icke är alldeles
uppgifven, gäller det ju att genom straffet om möjligt
påverka brottslingens karaktär, vänja honom vid ett regelbundet
och arbetsamt lif samt sålunda sätta honom i stånd att med
framgång upptaga kampen för tillvaron; så länge han icke är i
besittning af de inre och yttre förutsättningarne för att genom
regelbundet arbete försörja sig, tvingas han med nödvändighet
åter in på rättsstridiga vägar och kommer ofelbart att efter en
kort tids frihet åter hamna i fängelset; den tidsperiod, som erfordras
för vinnandet af dessa förutsättningar är emellertid icke möjlig
att på förhand bestämma
, hvarför strafftiden ej bör a priori
bestämmas utan att åtminstone — där behofvet så påkallar — kunna
förlängas (jmfr Kallenberg l. c.!)

Detta har därjämte sin stora betydelse för frågan om den
brottsliges normala eller abnorma sinnesförfattning. Att
sinnessjukdomar ofta uppträda hos fångar, är ett kändt faktum; och
Lombroso har energiskt framhållit, att det s. k. fängelsevansinnet
— »Kerkerwahnsinn» — i de flesta fall endast är ett akut
utbrott af en sinnessjukdom, som redan varit förhanden vid
brottets pågående. Statistiken från våra svenska fängelser ha till
yttermera visso konstaterat, att 75 % af dem, som där befunnits
sinnessjuka, redan vid brottstillfället varit det. Och just vid de
svåraste brotten, hos de »oförbätterliga», är gränsen mellan
normalt och abnormt osäkrare än någonsin, och misstanken om
abnormitet synnerligen stark, äfven då den icke kan bevisas:
abnormiteten förtonar sig i oräkneliga grader, och massor af
oförbätterliga, som undergått en eller annan form af dödsstraff, skulle


[1] Jmfr. Gadelius, l. c. s. 30.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 29 12:17:03 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lombroso/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free