- Project Runeberg -  Cesare Lombroso och hans lifsgärning /
35

(1911) [MARC] Author: Ludvig Wolff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cesare Lombroso och hans lifsgärning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med full säkerhet af våra dagars psykiatrer enstämmigt ha
förklarats för fullt sinnessjuka. Sannolikheten för sammanhang
mellan brottslighet och abnormitet stiger väsentligt, i mån som
brottsligheten är mera kronisk, hvarför ock alla fångar, som undergå
längre frihetsstraff, borde noggrant öfvervakas och undersökas på
sinnessjukdom
. Ty har abnormiteten blifvit förbisedd och straffet
går sin gilla gång, så är detta olämpligt redan med hänsyn till
dess verkan på den abnorme själf, och än mera därigenom, att
han efter slutad strafftid måste — såvida abnormiteten alltjämt
förblifvit oupptäckt — utsläppas i samhället, merendels
åtminstone icke mindre farlig, än han inkom — (Thyrén).[1]

Dessa obestämda straffdomar med villkorlig frigifning såsom
slutakt — för såvidt fångens uppförande därtill kan ge anledning
— äro införda i en hel del amerikanska stater och i allmänhet
förbundna med det s. k. progressivsystemet för straffets
aftjänande
. Sedan man först med stränghet sökt böja den brottsliga
viljan — »med tvång till så strängt arbete, som det utan
grymhet är möjligt att utkräfva!» (Kallenberg) — sträfvar man
genom tillstädjande af allt större och större frihet uppfostra
delinkventen till ett rätt och laglydigt bruk af densamma; men har
å andra sidan i sin hand att — om så behöfves — för lifstiden
hålla den alltjämt samhällsvådlige och oförbätterlige internerad.[2]
Har emellertid en brottsling blifvit villkorligen frigifven, är det
samhällets oafvisliga plikt att söka skydda honom för recidiv, så
att, om straffbehandlingen verkligen burit frukt, och han vill
redligen försörja sig, detta icke må af yttre ogynnsamma
omständigheter göras honom omöjligt. — I dessa afseenden ha de
frivilliga fångvårdssällskapen ett stort fält för humanitär och
uppoffrande verksamhet, värd vår hjälp, vår högaktning och
tacksamhet, och detta icke blott för den frigifnes skull utan än mer
»på grund af den direkta och indirekta fara, den psykiska


[1] Jmfr Brock, l. c. s. 23.
[2] Ett steg i samma riktning är i vårt land taget med lagen om villkorlig
frigifning, som tillstädjer, att fånge, där omständigheterna göra sannolikt, att
han på fri fot skall förhålla sig väl, kan villkorligen frigifvas, om han utstått
2/3 af sitt straff och suttit inne i minst 2 år. (Brock l. c.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 29 12:17:03 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lombroso/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free