Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Världsstadsbyggare - § 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 . LANDSORTENS PROBLEM
— Och nu?
— Nu! Nu är ju hamnarbetarna organiserade, det
är fasta och höga arbetspriser, och att brännvin inte
dröms om en gång är ju självklart, sen
Stockholms-systemet och motböckerna — gudilov säger jag —
segrat i hela landet. I Härnösand har hamnarbetarna
eget hus vid båtlänningen, där de invänta fartygen,
om det är regn eller snö eller rusk ute, och nu,
då deras priser äro fasta och höga, gäller det
att få undan lastning och lossning på kortast
möjliga tid. Det är en viktig sak, som betyder mycket
i varje fartygs ekonomi. Det anade man knappt på
kapten Hedborgs tid.
Professorn tog herr Ankarsparre i armen, pekade
först ner på vinscharna och sade:
— Världsstaden!
Därnäst på kapten Fliesberg och sade:
— Världsstadsbyggare!
Och när »Carl XV» passerade Beckholmsdockan
inträffade något, som förklarade, vad som blev
uppresans höjdpunkt och bryggan, högbryggan, från
Stockholm över till Härnösand. Där i dockan låg
nämligen den engelska bärgningsångaren:
»Dal-housie».
Nu vet naturligtvis läsaren på sina fem fingrar,
att en stor, skarp, het konkurrensstrid utkämpats
under senaste år i våra svenska farvatten, mycket värre
än ett undervattensbåtskrig och av alldeles motsatt
karaktär. Ty medan ett undervattensbåtskrig går ut
på att sänka gick det här ut på att lyfta. Det var det
stora kriget mellan det gamla svenska bärgnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
