Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Världsstadsbyggare - § 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDSSTADSBYGGARE 4i
— Det utmärkande för dess bergmassiv, sade då
professorn, är den koniska formen. Man har intrycket
av pyramider, av en jättelik vulkanrad. Det ger
Medelhavet dess säregna karaktär. Ingenstans i
Norden återfinnes denna egendomliga form — mer än
just här, i Medelpads och Ångermanlands
kustlandskap, som är det högsta i Sverge.
Och när jag nu ser kustens sockel dold av dis
och dessa svagt vulkanformade ljusblå bergmassiv,
får jag en stark Medelhavskänsla. Titta där, herr
Ankarsparre! Inne i morgondiset. Vad se vi?
Rökpelare, som stiga rätt upp. Det är röken från
sågverken och pappersmassefabrikerna i
Sundsvallsdistriktet, kring Ljungans och Indalsälvens mynningar.
Det är liv, det är det moderna livet, det är
världsstaden. Dessa rökpelare förändra hela känslan av
Bottenhavet från ett fiskarhav, ett arktiskt fiskarhav,
till ett modernt industrihav. Jag får en förnimmelse
av maskiner inne i röken, av arbetande hjärnor, av
höga ekonomiska kalkyler, och det gör, att jag
passerar dessa kustberg, så som jag passerar Gibraltar:
det är portalerna till en stor, stolt, mäktig kulturvärld.
Här, herr Ankarsparre, skapas det moderna Sverge.
Och därför vill jag veta, vad vår frakt består av.
Följaktligen uppsökte herr Ankarsparre, sedan
lossning och lastning ägt rum i Sundsvalls hamn, förste
styrman Wåhlin i dennes hytt.
Han öppnade dörren och sade:
— Vill herr Ankarsparre vänta ett par minuter?
Jag skall bara raka mig, så att jag ser ut som en
människa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
