Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Världsstadsbyggare - § 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 . LANDSORTENS PROBLEM
Herr Ankarsparre gick alltså upp och höll
professorn sällskap en stund. När professorn fick höra
orsaken, slog han sig för pannan och sade:
— Idiot!
Varefter han tillade:
— Jag åsyftar därmed herr professor J. G.
Wohl-gemuth! Jag har hela tiden grubblat över vad som
skilt befälet nu från befälet för 20 år sen på svenska
kustflottan. De äro rakade! Och vad är det, herr
Ankarsparre, som främst av allt skiljer den nya
världen från den gamla, en amerikan från en europé?
Rakningen. En oriental är långskäggig, en europé
är stundom rakad, ju längre väster ut man kommer,
desto rigorösare är rakknivens herravälde, och en
amerikan med skäggstubb är, vad de gamla
skolböckerna i logik i min ungdom kallade en:
contra-dictio in adjecto.
Nu ser jag över de blånande kustbergen. Nu ser
jag, vad som hänt på 20 år. Vi stiga in i Amerika.
Och denna resas huvudsynpunkt är given.
Fem minuter senare satt herr Ankarsparre nere i
förste styrmannens kontor, och den just om en
amerikansk sjöofficer påminnande förste styrmannen, med
markerade magra drag, bländvita tänder, slätrakat
ansikte och mörkgrå ögon (han var från Piteå) satt
med packen av konossement i hand.
Och nu började landsorten framträda.
— Vår huvudsakliga frakt? sade han. Ja, först
och främst är en egendomlighet att anmärka, och det
är, att nuförtiden äro frakterna på Härnösand större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
