Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Amerika - § 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 . LANDSORTENS PROBLEM
Klockan 6 e. m. var hela installationen ordnad,
och professorn hade haft ett första samtal med sin
utmärkta värdinna, fru Solin.
— Min fru, sade han. Tillåt mig först och främst
att fråga, var är min fru född?
— I Bollsta bruk. Uppe i Ångermanälven, om
professorn vet.
— En utomordentlig plats, fru Solin. År 1673 fick
dåvarande guvernören i Västernorrland, generalen,
friherre Karl Larsson Sparre, rätt att i Graninge, två
mil från Sollefteå, anlägga ett järnbruk. År 1677
brändes bruket av danskarna men återuppbyggdes. År
1719 övergick hela affären till handlanden Johan
Clason och år 1737 anlades ytterligare masugn i
Bollsta, nere vid Ångermanälven.
Bollsta bruk, min ärade fru, tillhör med andra ord
den ångermanländska industriens anrikaste adel och
utgjorde på sin tid en liten klart lysande stjärna i
den vintergata av järnbruk, som alltsen 1600-talet
sträckts från de mellansvenska malmfälten,
Bergslagen och Dannemora, ända upp, längs
Norrlandskusten, till Piteå- och Luleåtrakten, i vilkas närhet
Gällivara och Kiruna flammat upp i våra dagar som
ett nytt metallurgiskt och världsekonomiskt
solsystem.
Med andra ord, fru Solin tillhör liksom den store
Louis De Geer och de Bescharna den stolta svenska
industriadeln.
— Herregud! Det kan jag väl ändå inte tro,
svarade den gladlynta fru Solin, hjärtligt skrattande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
