Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Amerika - § 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den syns å teckningen, och läsaren torde icke
undgå att konstatera dess ringhet.
Forskningsresandena gingo in, den stod öppen.
Längst ut i havet bland skärfiskrarna ligga ensliga
små träkapell, i vilka om vintern, då nämnda fiskare
dra sig upp till hembyarna, fiskredskapen: notar,
skotar, nät ofta förvaras. Det är fattiga, färglösa
tempel, där Gud synes närvarande endast som kyla
och sorgsenhet.
Vicksjö gamla träkyrka var en övergångsform
mellan dylika havskapell och rikare bygders stenkyrkor.
Den hade plats för något hundratal människor, en
låg predikstol alldeles inpå åhörarna, en liten, fattig
altarring och inga prydnader. Det var en sträv,
pjäx- och vadmalsklädd gud, en tyst och sluten
fjällgud, som tycktes bo i detta tempel. Hur långt från
den vin- och solgud, som ler i Medelhavsländernas
skimrande, ädelstensgnistrande katedraler!
De tre herrarna stodo med blottade huvuden
framför den lilla altarringen.
— Det är i fattiga, isande kyrkor som denna, långt
ute på Sverges landsbygd, som man känner svenska
folkets historia leva, sade professorn. I städerna
känner jag aldrig fläkten av en Gustav Vasa, en Karl
IX, en Karl XI, en Karl XII, men här, i denna kyla,
som är en gravkyla, här känner jag dem levande
omkring mig och betas av fasa, vördnad och en
omätlig tacksamhet. Ty här känner jag, hur på
deras hårdhet vilar, vad som nu är Sverges land
och rike. Må den evige guden alltjämt lära oss
alla ödmjukhet och — hårdhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
