Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Landsortens hjältegloria - § 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 . LANDSORTENS PROBLEM
samma värdinna, fru Solin, i färd med att tända en
liten brasa i kakelugnarna.
— Jag tänkte, att professorn kanske kunde få kallt
för natten, så jag satte in några pinnar, sade hon.
Professorn bugade djupt för henne. Först en gång,
så en andra och så en tredje gång. Utan ett ord.
Fru Solin stirrade perplex på honom, log sen
moderligt och sade:
— Herregud, inte behöver väl professorn, som är
gammal och allting, bocka sig så där, för att jag
sätter in en kvällsbrasa. Det gör väl jag så gärna
som helst.
— Fru Solin! svarade professorn. Det är inte för
brasorna, jag bugar, ehuru jag i högsta grad
uppskattar omtänksamheten och dessutom känner mig
något frusen och förkyld. Nej, det är för något helt
annat, jag bugar. Jag hyllar i fru Solin en hjältinna.
— Herregud, till sist så! En hjältinna! Skulle jag
vara det, jag?
— Som jag haft äran säga.
— Men varför i fridens dar är jag det då,
professorn? Fördärve mig, om jag för min del kan
begripa det.
— Vi ska börja från början, fru Solin, sade då
professorn. I går eftermiddag, då jag frågade, om
fru Solin varit utomlands, blev svaret, att fru Solin
icke varit längre än till Sundsvall i söder och
Örnsköldsvik i norr. Jag har hela tiden sen dess haft
det svaret i tankarna, medan jag dels gjort en bilfärd
till Vicksjö kyrka, Bergeforsen och tillbaka hit till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
