Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Landsortens hjältegloria - § 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
LANDSORTENS PROBLEM .
dunsterna hänga utanför fönstren, och när konsuln
återvände, sade professorn:
— Tillåter herr konsuln först och främst en
personlig anmärkning eller rättare sagt observation från
min sida?
— Med förtjusning, professorn! Med förtjusning!
— När jag gick in genom porten och uppför
trappan, överfölls jag av en högst anmärkningsvärd
känsla, herr konsul. Jag kände igen mig. Minnen
från mina rätt vidsträckta forskningsresor stego upp.
Jag var icke längre i Härnösand. Jag var i London.
Uppgången till detta Härnösandska handelshus, herr
konsul, påminde mig om ingångar till gamla
handelshus i Londons City.
— Verkligen ganska komiskt, professorn, svarade
konsul Isaksson skrattande.Jag har nämligen fått min
utbildning i Hamburg, och det har på precis samma
sätt gång efter annan slagit mig, att denna uppgång
påmint mig om uppgångar till affärshus i Hamburg.
— Med andra ord, herr konsul, vi kunna strax
fastslå två fakta. Dels att skillnaden mellan
handelshusen ute i världen med dess miljonstäder och
miljonhamnar å ena sidan och detta lilla Härnösand om
12,000 invånare å den andra är en myt. Vi inbilla oss,
att ett handelshus i en storstad ovillkorligen måste
vara lika mycket större än ett handelshus i en
småstad, som miljonstaden är större än småstaden. Men
det är att glömma, att människan dock till sist är
tingens mått och att man i hela världen till sist
skall återfinna samma yttersta skala.
Det andra faktum vi kunna fastslå, herr konsul,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
