Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Landsortens hjältegloria - § 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 LANDSORTENS PROBLEM .
— Vad tänker du på? frågade därför också herr
Ankarsparre.
— Den där förbannade gubben! svarade disponent
Fahlman, med sitt vänliga leende och glimten i
ögonen.
— Menar du professorn?
— Ja. Han har stört mig. Han har stört gamla
svenska landsorten. Jag höll på med ett tekniskt
problem, då han och du kom till stån, men nu
är det som bortblåst, och nu tänker jag bara på stans
framtid.
— Då ska jag ge dig en resumé av vad vi
upptäckt i dag, svarade herr Ankarsparre och relaterade
besöken hos konsul Isaksson och hamnkaptenen.
— Ja, saken är ofrånkomlig, sade disponent
Fahlman. Titta här!
Han ritade på ett block, som han tog upp ur
fickan, följande schema.
— Om vi kalla världsmarknaden eller världsstaden
A, Härnösand eller vilken landsortsstad som helst för
B och Stockholm för C, så är det ju alldeles tydligt,
att livet i B numera allt bestämdare börjar följa
inte linjen BC utan linjen BA, d. v. s. att det
går direkt ut i världen. Men det innebär någonting
annat. A är inte London eller Newyork eller Paris
eller Melbourne, A är ingen fix punkt. Det innebär, att
livet i våra dar inte längre har någon fast
medelpunkt eller, med andra ord, att medelpunkten är
överallt. Vi äro med andra ord häri Härnösand lika mycket
i världens medelpunkt som i London eller Shanghai.
Det är den tanken, jag inte kan få ur huvut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
