Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Landsortens hjältegloria - § 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 LANDSORTENS PROBLEM .
Den förbannade gubben har faktiskt rätt!
Landsortens begrepp tillhör det förgångna. Vi håller på att
se landsorten försvinna. Det är faktiskt en rätt
märkvärdig gubbe, i all sin galenskap. Det var, vad jag
just gick och tänkte på.
— Du tror alltså på Sverges framtid? frågade herr
Ankarsparre strålande.
— Det tror jag alla, som delta i landets praktiska
arbete, börja göra. Men det måste sägas offentligt,
högt och tydligt. Det skulle rensa luften, och det är,
enligt min mening, vad som för närvarande först
och främst måste ske, för att det skall bli någon
allmän känsla av trevnad här i Sverge. Jag tror, att
det skulle behövas en professor Wohlgemuth i varje
kommun, och att framför allt riksdag och regering
skulle bestå av Wohlgemuthar. Då skulle man inte
längre söka dölja den amerikanisering av Sverge,
som ju faktiskt ökar för var dag, som måste segra,
men som man ännu inte riktigt kunnat besluta sig
för att acceptera.
Så resonerade dessa för våra dagars Sverge säkert
synnerligen typiska två medelålders svenska
medborgare under promenaden till S:t Petri-Logen. När
de inte funno professorn där, blevo de oroliga och
gingo hem till honom.
Han låg i brinnande feber.
Och vad sade han? Med ögon lysande inte bara
av feber utan av glädje sade han:
— Mina herrar! Jag har tack vare en av det
moderna Sverges utmärktaste kvinnor, fru Solin, funnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
