Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Landsortens hjältegloria - § 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 LANDSORTENS PROBLEM .
oss att skarpt skilja på människan och hennes kropp
med dess miljarder celler. Vi ha lärt oss betrakta dessa
celler som ett maskineri, vilket vår ande uppbygger,
kommenderar och använder sig av.
När jag nu sagt, upprepade gånger, herr
Ankarsparre, att ett samhälle är en person, så följer alltså
därav, att lika litet som cellerna avgöra den
individuella personens öden och handlingar, lika litet
avgöra ett samhälles individer detta samhälles öden
och handlingar.
När direktör Törner med av rörelse fuktad blick
betraktar den framväxande Ostkustbanan eller
demonstrerar stans nya vattenledningsprojekt, så beror
det inte på någon hans individuella fördel, som tjusar
honom, utan på att han ser med hela samhällets,
ja, hela världssamhällets ögon.
Detta är den totalistiska känsla, tanke och livssyn,
som alltid funnits men i våra dar fått, tack vare
världsstadens framträdande, en sådan alla andra, alla
individualistiska uppfattningar överskyggande kraft
och styrka, att den börjat beteckna allt levande
människoliv.
Det är upplyftandet till en högre livsform, som tack
vare världsstaden äger rum i världen, det är
uppspaltandet av varje människa i två delar, en del, som
lever sitt lilla, gammalmodiga, enskilda, från samhället
avlägsna egoistiska liv, och en del, som genom
personens deltagande i världsstadsarbetet tvingas se
världsstaden som en person, där varje enskild
människa förhåller sig som cellen i kroppen, d. v. s. som
ett litet av världsstaden skapat andligt maskinhjul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
