Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Stockholms kapitulation - § 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 LANDSORTENS PROBLEM .
gen, det är samma klassiska, stränga form på
landskapet, som helt och hållet saknar Mellansverges,
t. ex. Södermanlands idylliska och romantiska
mjukhet. Här fostras hårda män och kvinnor. Här ligger
det kommande Sverges vagga.
Men detta landskap, herr Ankarsparre, är icke
bara berg och hav. Det är också himmel, en hög,
solig, glittrande och framför allt snabbt skiftande
himmel, sådan jag sett den endast på ett annat ställe,
i Bergen, hela Nordeuropas gladaste stad, den
odödlige Holbergs vagga.
Och därför är detta Härnösand en glad stad som
ingen annan jag sett i Sverge.
Men låt oss nu tänka oss in i framtiden, då denna
bygd vuxit, då hamnar, dockor, varv, fabriker
uppbyggts, då elektriciteten från alla länets vattenfall
driver hela detta kommande maskineri. Då skola inte
bara, som nu, stränder och närmaste höjder tindra
av ljus, utan alla dessa mäktiga bergpyramider.
Herr Ankarsparre! En av världens skönaste platser
ligger och kommer att ligga här.
— Ja, svarade herr Ankarsparre, ingenstans i
världen har jag heller trivts som här.
Professorn såg med en bister blick på honom.
— Jag förstår det, min herre! sade han, varefter
han lyfte på skinnmössan och bugade för bygden.
Detsamma gjorde även herr Ankarsparre, ehuru
något stelare.
Och det var forskningsresandenas farväl till
Sverges framtid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
