Det tycktes stå skrivet i stjärnorna, att liksom jag i Blekinge och Skåne skulle vada i smuts, skulle jag i Väst-Sverige vada i dysterhet. För att komma kortaste vägen upp till Värmland sneddade vi från översta kilen av Bohuslän över Norge, och det var intressant att se, hur den bohusländska naturen verkade som ett föl, fallet efter det stora norska stoet. Med ens rände nämligen bergen i höjden och blevo som alper.
Men det var inte det jag skulle berätta utan något annat, fast det kanske hängde ihop med denna splittrade, mörka, ensliga natur. Medan Hedin och jag kuskat kors och tvärs genom Götaland, hade en bonde blivit tokig i Norge, just mot svenska gränsen, och skjutit ihjäl, jag tror, åtta personer, innan han själv blivit skjuten. Jag läste under hela färden aldrig en tidning, hade inte ro med det, men Hedin, ordentlig i allt, följde med och rapporterade det grövsta i in- och utrikespolitiken.
Så kommo vi ringlande den mest slingrande väg jag tror jag prövart i mitt liv, då med ens, i en ruskig bygd, en bred granrisrnatta går tvärs över vägen, efter en stund ännu en, så ännu en, och i detsamma upptäcka vi flaggor på halv stång.
- Åh! Du vet, det är mördarn! sa Hedin
- Vilken mördare?
Då berättade han, han hade läst om saken i tidningarna. Och vi passerade åtta sorgens granrisbäddar, men alla hus tycktes stängda, bygden död, inte en människa syntes.
I stället hade stora timmerbrötar börjat uppträda i vattendragen, mellan dysterheten i granrismattorna och den dansande glädjen i brötarnas fälr nedför dessa vattendrag sletos våra själar.
Bild 26. Inre Bohusläns-natur.
Nå, vi susa in i Värmland. Här möter oss Sverige grått, förfallet, med övergivna ödegårdar, med halmtak, med en egendomlig, odeciderad gränskaraktär, med fattigdom. Jag har gett återbud till läkarn här, ödemarksförhållandena beräknar jag att få tillräckligt av i Lappland.
Men snart öppnar sig det ljusa, blånande Värmland, de avlägsna mjuka åsarnas, de långa sjösystemens, de tusen brukens Värmland, Geijers, Tegners, Frödings, Selma Lagerlöfs och trävaruinlustrins Värmland. Efter mörkret i porten från Norge och ödebygderna är jag inne i det klassiska Sverige, vilket likt ett metallskimrande bälte sammanhåller riket: Värmland, Dalarna och Uppland, från Kölen till Österhavet.
Och vad skall nu möta mig här? Ja, vad mötte jag? Ett annat folk än det jag under resans tillryggalagda del hade haft att göra med. Och det folkets karaktär tecknade sig, så tydligt man kunde begära, i dess bostäder.
Bild 27. Gammal brukshandel, Värmland.
