Allt detta lät ju, som herrskapet märker, alldeles förträffligt, men det fanns ännu ett vittne kvar: församlingssystern, en högrest, kraftig dam med en blandning av vänlighet och bekymmer i blicken.
- Nåå, syster! sade jag så till sist.
- Jaa, svarade hon, det är bara en enda sak, jag vill säga. Ingen kan göra sig en verklig föreställning om, hur oerhört svårt de små hushållen har det. Jag menar, de, som bara har ett rum. Dom är alldeles förtvivlade. Många gånger. I synnerhet när barnen bli lite större. I all synnerhet flickorna.
- Menar syster då ett rum och kök?
- Nej, bara kök, författarn! Bara kök! Som är så vanligt här.
- Har syster något sådant ställe att visa?
- Många. Men jag vill så gärna visa ett annat. I alla fall. Ett, som är så svårt.
Där hade jag nu köket, det norra områdets stora problem.
Inspektionen tog vid, kavalkaden av bilar: radiobil, kommunalmannens bil, journalisternas bilar, den vanliga raden susade i väg bortåt bygden.
I en sandig skogsbacke under skyhöga tallar låg en vanlig stuga, där väntade syster, som farit före. Där bodde nu en familj om 11 personer, man, hustru och 9 barn, i kök och en kammare, som knappt var mer än en skrubb. Jorden var 15 tunnland, vartill mannen arrenderade 2. Familjen bade 6 kor, 1 häst, 150 höns och 300 kycklingar
- Titta! sade syster. Här ska nu elva personer rymmas. Och se här! Ska människor tvingas ha det så? Bara för att dom är fattiga.
På gården var en vanlig stege rest framför köksfönstret upp mot en lucka ovanför detta fönster. Jag frågade vad det betydde.
- Det är trappan till vinden! svarade mannen. Hä ä nästan livsfarligt. Barnen stod runt om. Sex pojkar, tre flickor. Äldsta flickan var 15 år.
- Det är, som ni sa, vände jag mig till en av kommunalgubbarna. Det är inte himmelriket här i Dalarna än. Inte riktigt i alla fall.
- Hä ä no int det! Men hä ä no ingenstans.
Jag vände mig till den äldsta flickan.
- Nå, va vill du helst?
- Jä vill se Skåne och dom som ä fatti där, jä ha hört om dom, och jä undra, hur dom ha det.
- Vi kan fara vidare nu! sa kommunalgubbarna.
