Pajala och Tärendö betecknade icke resans men undersökningens nordligaste punkt; och i Tärendö än mer än i Pajala kommo de nya tiderna häruppe klart i dagen. Här fick jag av färdens kanske mänskligaste läkare en glädjande bild av den rätta framåtandan och av vad modern teknik och samhällsbildning betyda för dessa forna ödemarker.
- Tärendö, sade han nämligen, har sedan 1930 blivit ett stort och betydelsefullt jordbrukscentrum. Man har lämnat sina gamla ströängar ute i skogen, där det tog ända till åtta veckor att få kofoder till vintern. I stället har man brutit mark, tagit vara på myrar och vallar i oerhört stor utsträckning, har upphört med forna tiders kornodling och övergått till höodling. Vidare odlar man potatis, mandelpotatis, till avsalu på Kiruna, och potatisen går utmärkt.
- Hur har denna förändring kommit till stånd?
- Genom införandet av elektriskt ljus, genom de ombyggda vägarna, genom ordnandet av busstrafik, som öppnat marknaden på Gällivare. Härifrån går sålunda dagligen cirka 600 liter mjölk till Malmberget. Mjölken kommer från korna, korna måste ha rikligt med foder, foder förutsätter vallar, och så kommer dom. Men korna förutsätter också ordentliga lagårdar, och ordentliga lagårdar i dessa trakter, som har lång mörkerperiod, förutsätter ordentligt och framför allt icke brandfarligt lyse. Förr och ända intill sista tiden har man här använt »pärt», alltså torrvedsbloss, dom var ytterst brandfarliga och hindrade därmed utvecklingen av lagårdsskötseln. Så kom elektriska ljuset, och lagårdsskötseln tog fart med ens.
Och dessutom, herr Nordström, vi ska inte glömma en sak till: elektriska ljuset betydde, att det blev roligare att leva. Det är lätt att konstatera förändring på alla områden. Här har bildats en husmodersförening, och inte minst genom dess intensiva verksamhet har vi fått värmeledning, vatten. ledning och slask i full fart. Skogen tas hand om, rensas, avverkas, och timret körs ut genom nya bilvägar i markerna. Sen två år har vi vidare två traktorer i denna socken. Det är ett par bondpojkar, som köpt och hyr ut dem. Dom hålls i gång natt och dag, och på vintern används dom att dra cirkelsågar. Domänstyrelsen har vidare satt opp flyttbara bostadsbaracker i skogen och ordnat kocklag med kocka, maten kostar där 1:50 per dag mot 2 kronor i enskilt matlag, man får ordentlig mat, efter fullt modern matordning, och i våras kom huggarna hem och var faktiskt fetare än på hösten och med mera sparade pengar än nånsin förr. Amerikanska fläskets tid är förbi. Se vidare på en sån sak som grönsaksodlingen på kalljord! Jorden är utmärkt, och grönsakerna här är oändligt mycket finare i aromen än söderut.
- Kvinnliga arbetskraften, då?
- Omöjlig. Djävulen har farit i fruntimmerna. Men det botar vi här på så sätt, att karlarna övertar en hel del av deras arbete. Två bönder mjölka redan själva, och om karlarna börja på det sättet överallt i landet, så skulle fruntimmerna kanske få en läxa och börja dra öronen åt sig. Men så har vi en verkligt allvarlig fråga och det är risken för ett backstusittarproletariat. Hur? Jo, sammanhanget är detta. Genom storskiftet här på 1880-talet fick varje bonde sitt stora, avrundade hemman med jord och skog. Så hade han söner, säg fem stycken. Då klövs hemmanet i så många delar. Dessa nya hemman kunde icke klyvas på samma sätt, utan där får sönerna, alltså i tredje generationen, arbetarsmåbruk med statshjälp till lagård, jord och bostadshus. Brukningsrymden är emellertid för liten - cirka fyra hektar - och föder inte sin man. Han måste skaffa sig skogs- och flottningsarbete för att kunna reda sig.
Så kommer fjärde generationen, där står vi nu, och vad skall den göra? Det är den stora frågan. Nå! Då lägger staten opp nya kolonat, på högst 30 hektar, och man räknar med, att brukarna ska kunna reda sig på den ägorymden utan skogsarbete. Nu gäller det, om man kan få fjärde generationen att flytta till dessa nya kolonat och bilda nya byar, nya samhällen och där slå sig fram. Eller så genom intensivt jordbruk i hembyarna av något slag. Annars har vi backstusittarproletariatet över oss häruppe!
Där hade jag förändringarna uppe i dessa bygder inom loppet av tre generationer i en klar och tydlig bild, och om något var uppenbart, så var det, att problemen häruppe icke på någon punkt väsentligt skilde sig från problemen söderut.
Sverige är i våra dagar ett problem, som måste lösas i ett sammanhang.
Och problemets innebörd?
Lort-Sveriges avskaffande.
