Nu skall jag berätta historien om »statsministern» och leguminoserna. Men först om ett telefonbud.
Från gubben, gumman och den stackars torparen gick färden vidare söderut. Det väldiga småländska höglandet med blånande åsar, mossar och myrar, granna tallmoar och vanskött granskog dansade förbi, nybyggda samhällen likaså, det ena efter det andra, överallt byggdes det, och när jag såg en cirkelsåg eller en lokomobilsåg dyka upp i skogskanten, omgiven av smörgula brädstaplar, då visste jag, vad det betydde: samhälle i närheten, nya hus, nya hus, nya hus.
Och de behövdes. Ty titta på bild 10. Det var Lort-Sveriges drabanter längs vägkanten, gråa som 1808 - 09 års utsvultna, dödssjuka soldater på återtåg för ryssen.
Så kommo vi till den stad i sydligare delen av landskapet, som skulle bli nattkvarter. Jag ringde upp provinsialläkaren, som strax ställde sig till disposition, fast kvällen redan var framskriden.
Bild 10. Landsvägsdekoration. Småland.
Men hela färden från samtalet med kommunalmannen uppe i norra Småland hade jag haft en tanke malande i huvudet på mig, och när jag resonerat en stund med denne provinsialläkare, klämde jag fram med den:
Säg, doktorn, sade jag, jag är rädd för att jag gjort en kapital dumhet!
Och så berättade jag om mitt försök att få prästerna med i denna undersökning samt de upptäckter jag gjort. Han lyssnade på mina ord. Sedan sade han bara, nästan brutalt, och slog ifrån sig med handen:
- Koppla av hela sällskapet! Dom vet ingenting och vill snarare stjälpa än hjälpa allt som görs att förbättra förhållandena för folket.
Jag ringde upp Radiotjänst och Löf, som hade korrespondensen för resan om hand.
- Du får skriva återbud till alla präster! sade jag.
- Varför det?
- Dom vet ingenting.
- Kors! Men det kan vi inte säga.
- Nej, det kan vi inte. Du får säga, att materialet är så stort, att jag inte hinner med dem. Det är förresten sant. Jag måste tyvärr ge återbud till några läkare också. Jag hinner inte. Jag blir i alla fall försenad.
- Jaha. Då skriver jag. Fast vi får nog bereda oss på att det blir obehag.
Så blevo prästerna avkopplade. Detta är den sannfärdiga historien
om hur det gick till och vad det berodde på. Och jag är beredd att ta
på mig det klander, som tillkommer mig. Må de i sin tur ta på sig det
klander, som tillkommer dem.
