Note:
Ludvig Nordström died in 1942, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
När vi så hade detta svenska modellsamhälle, årgång 1938, bakom oss och åter kände frisk skogs- och barrdoft inte bara i näsan utan i själen, sade Hedin:
- Du vet, jag måste skratta åt bilen!
- Hur så?
- Jar tror, han tyckte det var synd om det där samhället.
- Hur menar du?
- Hör du inte?
Jo, jag hörde som ett knackande och slamrande, liksom av ett spjäll, ur motorn.
- Du vet, jag tror han blev så förbaskad, så han sprack.
Och faktiskt: bilen var trasig.
- Det finns bara en sak att göra, sa jag, vi får sätta honom på verkstad i Malmö. Vi måste ha honom absolut pålitlig, vi har värsta delen kvar. För tänk, om nånting händer oppe i Lappland.
Så kom det sig, att vi körde direkt ner till Malmö.
