Om Västergötland sålunda erbjöd en dyster bild, så berodde det huvudsakligen på, att bostäder och förhållanden verkade dystra och efterblivna, men människorna verkade icke särskilt dystra. Och västgötarna äro ett begåvat folk.
Annat blev det i Dalsland och även i Bohuslän. Båda dessa landskap erbjödo en ännu mer utpräglat dyster bild, men det berodde på, att här verkade människorna själva dystra, i vissa trakter hopplösa och apatiska. Detsamma kan sägas om västra Värmland.
Hedin gjorde den anmärkningen, sen vi åkt en stund i Dalsland, att:
- Du vet, här ser ju ingen klok ut.
Det slog även mig, att det låg en besynnerlig stämning i luften. Jag frågade den ende läkare, jag hade att besöka i landskapet:
- Har ni mycket sinnessjuka här?
- Ja, svarade han.
- Vad beror det på?
- Inavel, alkoholism och på att de bästa rest över till Amerika och stannat där.
Och den kommunalman, som även här dök upp, sade:
- Det är mycket svårt att genomföra något nytt i Dalsland.
- Är folket fattigt, då?
- Nej, det kan man inte säga, men det är efterblivet och
konservativt. Det råder dessutom det egendomliga förhållandet här, i
det att, ja, kanske 50 procent av alla karlar i landskapet ha varit
över i Amerika och tjänat pengar, som dom spart, för dalslänningen är
mycket ekonomisk. Sen har dom kommit hem och köpt gård, och har dom
inte haft nog till hela köpesumman, har det hänt, att dom farit till-
baka till Amerika och tjänat in resten. Och sen sitter dom i lugn på
sina gårdar, och när man vill införa något nytt, svarar dom i regel:
det har gått bra så här hittills. Men kommer dom verkligen underfund
med, att det går för sig att få det bättre, ja, då händer det, att dom
vaknar. Fast ibland kan det ju bli lite besynnerligt. Det hände till
exempel, att i en socken Agaspisar inköptes av ett par personer, en
läkare, en handlande. Då beslöt sig en förmögen bonde för att också
inköpa en. Han tyckte den var så vacker. Vad gjorde han? Jo, han
satte den i sin sal, och där användes den till att koka morgonkaffet
på. Annars som prydnad.
