Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tjugu år äro förflutna sedan Asa-barden nedlade till hvila
sitt ärekrönta hufvud, lika skuggadt af lager och eklöf. Det
slägte, som sedan inträdt på lifvets vexlande tummelplats,
känner hans rykte, vördar hans namn; men huru många hafva läst
hans skrifter, hafva beundrat denna mäktiga andes skapelser,
ensama i sitt slag? Och likväl gifves ingen mera rent fosterländsk
skald, ingen mer svensk bland svenske, än Ling, hos hvilken
gudalära, sagominnen, kämpa-idrotter, naturmålningar, seder,
känslor, språk, bilder, allt är så ursprungligen nordiskt, att intet
spår af främmande inflytelse, vare sig från de gamle eller de
nyare, låter sig deri uppspana. Detta Nordens stora drapa (ty
hans episka och lyriska dikter, anslagna i samma grundton, bilda
en enda stor skald-skapelse) är ej ensamt en källa till njutning
för vitterhetens vänner, för läsare i allmänhet. De, som tvifla,
att konstnären, liksom diktaren, kan derur hemta djupa
ingifvelser, betrakte Fogelbergs gudar och Qvarnströms Iduna, eller
Sandbergs valkyrior, och Wahlboms teckningar till Asarne.
Denna diktverld ligger dock för nutiden som en sluten bok;
den är knapt tillgänglig; de strödda delar deraf, som för en
följd af år sedan utkommo, äro spridda och blifva alltmer
sällsynte. Lings skaldskap tillhör redan tillräckligt det förflutna,
för att vara för de flesta bland oss nytt. ËHer hvad kan
mindre likna dagens frågor, stundens vitterhet, än Lings dikter?
Ännu finnas dock troligtvis hjertan, som skulle klappa vid
läsningen af hans höga siare-ingifvelser, vid hans storartade
teckning af fornålderns sagokämpar och mannarön, och som ville
lyssna till nordmannaharpans slag, då den gamle barden qväder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
