- Project Runeberg -  Journal af Petrus Læstadius, för första året af hans tjenstgöring såsom missionarie i Lappmarken /
92

(1836) [MARC] Author: Petrus Læstadius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

net af dygd och Christlig mandel ocli, under den
missförstådda lösen: salighet genom tron. allena, blindt
lusar fram öfver alla gränsar af samhällsordning,
blygsamhet och sanning — man påminne sig den i
tidningarna införda berättelsen om firandet af
Lam-sens brollopp i Luleå. — Jag ter nu hvarje
rättsinnig prestman betänka det grufliga förhållandet, att
i sina åhörares ögon vara ett afgrundsfoster, värdt
bålets lågor, att tala till catechumeni, hvilka anse
hvarje hans ord såsom ett själens förgift! När jag
i8jo reste genom Arvidsjaur, var läsareväsendet der
på sin höjd. Det var just Stormstämningen
(hvilken jag framde/e* skall beskrifva), jag var der. Från
kyrkoplatsen hördes oupphörligt ett stormande sorl:
mången icke-läsare kom giåtande till prestgården
alt söka tröst, slagen af de digra förbannelser, som
liisarne utöst öfver honom. Jag såg en gång pastor
ute på kyrkoplatsen, dit han förmodligen begifvit
sig, for att se till, hvad han möjligen kunde uträtta
med ord. Han stod omringad af folket från alla’
sidor; men hans röst fick sällan eller aldrig höras:
man stormade från alla håll och skrek: ingen
hörde den andra och knappt nog sig sjelf. Nu
dere-mot var allt tyst och stilla. Den omtalade booden,
som inkom med sio klagoskrift vid visitationen,
bade varit den högsta läsare i Arvidsjaur och
kallades dcrföre biskop. Man hörde under högsta
lä-sareyrseln ofta frågas: Iivem tror du på? och
svaras*. på en Jan Jansa och en Jon Jansa. Denne
sistnämnde var just den omtalade biskopen. Nu var
han totalt Öfvergifven af sin församling och liknade
en slagen hund, som slokar af helt skatiaQaU Allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:04:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lpjour/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free