- Project Runeberg -  Journal af Petrus Læstadius, för första året af hans tjenstgöring såsom missionarie i Lappmarken /
116

(1836) [MARC] Author: Petrus Læstadius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nyttjas ett just for detta ändamål tillreddt hö, sona
man stoppar i skon, så att det öfver allt ligger
omkring foten. Detta hö skäres sorgfälligt om hösten
och består af del så kallade Lappskogräset (Carex ve~
sicaria), som, sedan det är skuret, häcklas eller daoges,
så att det rispas upp i fina trådar. Man lägger det
i små kärfvar, så tjocka, att man kan taga om dem
med handen. Dessa bindas vid tjockändan med ett
band af några höstrån utaf samma slag, flätas såsom
en hårfläta och fästas ihop vid smaländan parvis
samt hängas så upp att torka. Detta är Lappens
enda höbergning; men den är dock för honom högst
nödvändig, och, när han begifver sig ifrån sina
höstställen, förer han med sig sitt vinterförråd af sådant
hö. Ett par hopflätade hökärfvar kallas pilka. Nar
man nu skickligt stoppar detta hö i skoen, så
om-gifver det foten som en strumpläst, och den
befinner sig [häri oändligt väl; hvarken kyla eller
fotsvett besvärar. Den sednare drar höet åt sig och
blifver deraf litet däfvigt, dock icke till den grad,
att man känner det. Derföre måste höet lindrigt
torkas hvar natt, och man kan begagna samma sats
i å 2 veckor, bvarefter man åter tar en ny pilka.
Skoskaftet, som går ungefärligen ett halft quarter
upp på smalbenet, slås tillsammans omkring detta

V

med ungefärligen 2 alnars långa band, väfda eller
- slingade af ullgarn, hvilka lindas flera hvarf omkring
benet. Kängskorna äro vanligen så täta, att man
kan gå i vattnet med dem, utan all fara att blifva
våt om fotterna, blott det icke är så djupt, att det
går öfver skaften. Men, har man tillsnört skobanden
väl, så kan mau vada ända upp till medjao, utan alt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:04:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lpjour/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free