- Project Runeberg -  Journal af Petrus Læstadius, för första året af hans tjenstgöring såsom missionarie i Lappmarken /
149

(1836) [MARC] Author: Petrus Læstadius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bla, gumman frågade henne, sedan hon valnat. Nu
blef upplyst, att ifrågavarande menniska hade haft
yned sig ett barn af a å 3 firs filder uti ’sin atjia, när
bon vid middagstiden begifvit sig frfin Arjeplog, men
att hon pfi vägen insomnat och fallit ur altjian; bvart
rehnen tagit vägen med attjian ocb barnet, visste hon
likväl icke. Dock trodde hon, att denna rehn, som
gerna plägade hålla vägeo, fortsatt kosan och kommit
till det öfriga sällskapet i Kaiker. Hon bad derföre mig,
att fi fika med dit, hvilket jag ock tillstadde. Vi
kom-mo till Kasker seot om qvälten, och der var en stor
myckenhet Lappar, äfven stadda p& resan; men den.
saknade rehnen med attjian och barnet hade ingen sett
till. Här blef nu en stark rörelse, och det beslöts, att
åtskilliga Lappar skulle nu genast, sfi snart mfineo gick
upp, ränna tillbaka efter vägen för att söka. Man
supponerade, såsom naturligt var, att rehnen på
något ställe tagit af och sprungit till skogs, sfisora
till sitt hem, ty, såsom redan anmärkt är, gör
kör-rehnen detta ofta, så snart han kan få tillfälle
dertil!. Han längtar icke såsom hästen till gårdar och
atall, ty han har der ingenting att få eller vänta;
han är tvärtom skygg för gårdar — i skogen, der
har han sin föda och sitt hem. Det var värst med
det arma barnet, som måste göra honom sällskap,
bvartheist han nu behagade taga vägen i den
villande, ödsliga marken. Lätteligen hade ock vargar
kunnat under den hemska natten anträffa vår lilla
resande och hans gängare samt gjort ett hastigt
slut p& deräs färd.

Lapparne drogo åstad, så snart månen gick upp,
och gåfvo noga akt på ömse sidor om vägen, i fall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:04:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lpjour/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free