- Project Runeberg -  Journal af Petrus Læstadius, för första året af hans tjenstgöring såsom missionarie i Lappmarken /
157

(1836) [MARC] Author: Petrus Læstadius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tet samt blir nybyggare, $3 håller det nog bSrdt
ändå. Den Svenska flickan säger med stolthet och
yttersta förakt, att hon icke vill blifva "Lappfru’*.
Och äfven en för detta Lapp har att befara korgen,
när han friar till en nybyggares dotter.
Folkstammarna synas så skarpt åtskiljda, att det till och med
för den physiska naturen tyckes vara motbjudande
att förena sig. Men det förändrade lefnadssattet
å-Stadkommer snart en stor förändring. I andra
generationen ar man redan fullkomlig Svensk, och i
den tredje är den Lapska härkomsten alldeles glömd.
Äfven kroppsbildning och aoletsdrag röja icke mer
något Lapskt. P3 «amma sätt, som de Svenska
flickorna icke taga någon Lapsk man, så villja icke
heller de Svenska yngliogarne taga någon Lapsk flicka.
Är det en fullkomlig Lapska, som bar Lapsk
klädsel och lefnadssätt, så är val saken alldeles omöjlig.
Har bon deremot från yngre år tjent bos Svenskar och
antagit Svensk kladedrägt, så kan det val hända,
såsom det händer å andra sidan, att också en
försvenskad Lapsk man får en verklig Svenska till hustru.
— Men, för att återkomma till gamla Styren, som
hade fallit på den förryckta ideen, alt gripa sig an
och fria’ till hela länsmans-madamen, så insåg han
väl den nästan oöfvervinnerliga svårigheten af ett
sådant tilltag. Derföre, kan jag tro, kom han och
anmodade min far att varafriarekung (sognon-åive).
Han trodde väl, alt dennes ålder och anseende
härvid möjligen kunde ega något inflytande. Till
belöning, om frieriet lyckades, utlofvade han en
messingskittel, hvilken han sade sig hafva och beskref,
såsom Homert ocb Virgilii bjeltar beskrifva sina kle-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:04:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lpjour/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free