- Project Runeberg -  Journal af Petrus Læstadius, för första året af hans tjenstgöring såsom missionarie i Lappmarken /
240

(1836) [MARC] Author: Petrus Læstadius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lomma tillbaks till Långträsk. "Uren“ fortfor hela
dagen och blef på eftermiddagen nästan tö-artad.
Detta är det värsta väder, som kan finnas, när roan
vill köra eller ränna här i landet. Snöo fryser vid
sådana tillfällen fast vid släd-meden eller
skar-ski-dorna till en skorpa, så att det går nästan lika
tungt, som att köra i sand. Jag var rätt glad, alt
jag vändt om, ty eljest hade jag utan tvifvel fått
"S’å-sla räfven” och kanske slutligen jemnte häst och
följeslagare fått tjena honom till föda.

Lördagen, den 10 Mars, uppklarnade: det är en
af de mest minnesvärda i min lefnad. Molnen voro
nu förjagade från himmelen, vädret var klart och
vackert, solen sken, och allt var stilla lugnt; men
gårdagens mulna minnen lågo ännu djupt i min själ.
Den dryga, mer än 3 mil långa, snö-öknen låg med
all liflighet för mig: jag hade i går icke förmått
simma en half mil deri. Det tycktes, som en mot mitt
och min lilla följeslagares namn och slägt fiendtlig
ande heherrskade dessa vilda ödemarker. Den
sistnämndes fader hade i sin barndom just på detta
samma hållet varit på vägen att omkomma. Stadd på
resan ner till Piteå schola, den han under
terminerna bivistade, hade han på vägen mellan Gr&träsk
ogh, Långträsk gått vill samt blef flera dygn borta
i skogen. Det var vid Michaelitiden. Nätterna
voro kyliga; den arma gossen bröt granqvistar och
bredde öfver sig, men frös dock, så att tänderna
skallrade, och ännu mer skällde hans hjerta. Man
kan föreställa sig ett barns tankar, som går vill i
skogen och icke vet, om det mer skall få se någon
lefvande mennlska. I hvilka bilder skola icke hem-.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:04:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lpjour/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free